Aftonbladet – 12 juli 1862, sida 2

att genom träden upptäcka den första skymten af den kommande gästen. Efter några minuter blef en herre synlig just der gångstigen genom parken förenade sig med den väg, som krökte sig framåt boningshuset. : Magdalen betraktade honorh uppmärksamt, utan att först tyckas veta hvem han var. Då han kom närmare, spratt hon till, helt häpen, vände sig hastigt åt modern och sin syster, samt förklarade herrn i trädgården icke vara någon annan än ?mr Francis Clare?. : Den sålunda anmälda gästen var son till mr Vanstones äldsta kamrat och närmaste granne. Mr Clare den äldre bebodde ett anspråkslöst landtställe, beläget straxt utom staketet kring parken vid Combe-Raven, hvilket utgjorde gränsen för det sednare ställets gårdsanläggning. Tillhörande den yngre grenen af en mycket gammal familj, var det enda af värde, som han hede emottagit af sina förfäder, ett dyrbart bibliotek, hvilket ej allenast uppfyllde alla rummen i hans lilla tarfliga bostad, utan äfven trappor och förstugor. Mr Clares böcker framställde det enda vigtiga intresset för hela hans lif. Han var sedan många år tillbaka enkling och gjorde ingen hemlighet af det filosofiska lugn, hvarmed han bar sin hustrus förlust. Som far betraktad ansåg han sin familj bestående af tre söner som ett oundvikligt, husligt ondt, hvilket beständigt hotade arbetsrummets helgd och hans böckers välbefinnande. Då gossarne begåfvo sig till skolan, sade mräClare farväl till dem, och Gud ske lof till sig sjelf. Hvad hans ringa inkomster och hans ännu torftigare hemtrefnad beträffar, bedömde han dem både med samma satiriska likgiltighet. Han kallade sig sjelf en tiggare med anor. (Forts.)