Aftonbladet – 11 juli 1862, sida 2

se eder med så mulna ansigten, tänker jag, så visst som jag heter Garth, skrifva till er mor och säga upp min plats, och resa hem till min slägt med bantåget som afgår klockan tolf och tyratio minuter. — Efter att i dessa ordalag hafva afslutat sin förklaring, ledsagade miss Garth Norah till biblioteksdörren, sköt in Magdalen i förmaket och gick sjelf med fasta steg till det rum der husapoteket hade sin plats. — På detta sätt — till hälften skämt, till hälften allvär — var hon van att bibehålla en slags vänlig makt öfver mr Vanstones döttrar, äfven sedan hennes befaftning som lärarinna natorligtvis hade upphört. Vi behöfva ej säga att Norah länge sedan hade slatat att vara hennes elev, och äfven Magdalens uppfostran var vid denna tid fulländad. Men miss Garth hade lefvat förlänge och på en alltför vänlig fot i mr Vanstones hus, för att lemna-det för en tom formalitet, och den första vink om att resa sina färde, som hon tyckte det vara sin pligt att framkasta, möttes af ett så varmt och vänskapsfullt ogillande, att hon aldrig åter upprepade den annorledes än på skämt. Hela tillsynen af hushållet lemnades från denna tid i hennes händer, och till dessa pligter lade hon, enligt sitt eget godtycke, hvad hjelp hon kunde gifva Norah under dennas egna studier och så mycken vänlig uppsigt som hon ännu kunde ega öfver Magdalens musik. Dessa voro de vilkor, på hvilka miss Garth ännu var qvar i mr Vanostones hus. j Frampå eltermiddagen blef vädret vackrare. Då klockan var half tu, sken solen klart och detrenne damerna lemnade boningshuset för att göra sin promenad och togo hundarne med sig. De passerade derunder strömmen, gingo