Aftonbladet – 9 juli 1862, sida 1

det mindre bordet och stjelpte ut alla brefven i en hög. Elfter att inom en minut muntert hafva delat dem, nalkades hon frukostbordet, med båda händerna fulla, och utdelade brefven åt alla med en Londons brefbärares hela beställsamma skyndsamhet. eTvå till Norah4, sade hon, begynnande med sin syster. Tre åt miss Garth. Intet åt mamma. Ett åt mig, och alla de öfriga sex åt pappa. Du älskade, gamla lätting, du hatar väl att besvara bref, eller huru? fortfor Magdalen, som öfvergaf postbudets roll för att åter blifva dottern. Hvåd du skall knota och skrufva på dig derinne i biblioteket. Och hur du skall önska att det icke funnes till någonting sådant som bref i denna verlden. Och hur rödt ditt gamla, skarpsinniga, kala hufvud skall blifva högst uppe: i toppen af att skrifva alla svar — Och hur många af dessa svar ändå till slut skola blifva oskrifna tills i morgon. Pappa lilla, teatern i Bristol är öppnad, hviskade hon småslugt och hastigt i sin fars öra; jag såg det i tidningen, då jag hemtade nyckeln i biblioteket. Låt oss fara dit i morgon afton! s Medan hans dotter pratade hade mr Vanstone tankspridd sett på sina bref. På de fyra första lät han blicken likgiltigt halka öfver utanskriften. Då han kom till det lemte, blef hans uppmärksamhet, som hittills hade varit delad mellan brefven och. Magdalen, hastigt fästad vid poststämpeln. Böjd öfver honom och med hufvudet stödt emot hans axel, kunde Magdalen se stämpeln :-Neworleans. Ptt bref från Amerika, pappa!4 sade hon, hvem känner du i Neworleans? Mrs Vanstone spratt till och såg ifrigt på sin man samma stund Magdalen sagt dessa ord. Mr Vanstone svarade intet. Han tog sakta bort sin dotters arm från sin hals, som om han önskade att vara fri från alla afbrott. Hon återvände följaktligen till sin plats vid rrukostbordet. Hennes far satt en stund, dröiande. med brefvet i sin hand innan han