Aftonbladet – 9 juli 1862, sida 1

met. Okunnig om hvad som händt, kom betjenten in för att duka af bordet, fann sin husbonde och matmor sitta bredvid hvarandra, stadde i ett allvarsamt samtal och gick derföre ut igen. Ännu en fjerdedels timma förflöt innan dörren hördes öppnas, och den hemlighetsfulla rådplägningen mellan hustrun och mannen således var slutad. : Jag hör mamma i förstugan?, sade Norah. Kanske kommer hon för att meddela oss något.? Mrs Vanstone kom in i förmaket, medan hennes dotter ännu talade. Rodnaden j:å hennes kinder var högre och hennes ögon glänste af blott till hälften borttorkade tårar; hennes steg voro hastigare och alla hennes rörelser lifligare än vanligt. z Jag kommer med en nyhet, mina vänner, som skall förvåna eder?, sade hon till sina döttrar. Er far och jag resa till London i morgon.? Magdalen fattade sin mors arm i stum häpnad; miss Garth lät arbetet falla ned i sitt knä, och till och med den sansade Norah sprang upp, under det hov öfverraskad upprepade orden: Resa till London!? Utan oss!? tillade Magdalen. Er far och jag fara ensamma, sade mrs Vanstone, kanske blifva vi borta tre veckor, men icke längre. Vi resa — hon tvekade — vi resa dit till följd af en vigtig angelägenhet, som rör vår familj. Håll ej qvar mig, Magdalen. Vi hafva alldeles oförmodadt blifvit tvungna dertill — jag har mycket att göra i dag — mycket att ordna tills i morgon. Se så, se så, min älskling låt mig gå nu.4 Hon drog bort sin arm, kysste hastigt sin yngsta dotter på pannan och lemnade i detsamma åter rummet. Afven Magdalen såg att hennes mor ej genom smekningen skulle förmås att lyssna på eller besvara några flera frågor. lj Förmiddagen framskred och mr Vanstone syntes icke till. Med sin ålders och sin karakters orädda nyfikenhet beslöt Magdalen,