Aftonbladet – 9 juli 1862, sida 1

öppnade det; och under tiden betraktade modren bonom med en ifrig, väntansfull uppmärksamhet, som ådrog sig miss Garths och Norahs blickar likaväl som Magdalens. Efter en minuts tvekan eller något längre öppnade mr Vanstone brefvet. an .vexlade färg i samma stund som han i läste de första raderna; hans kinder fingo en matt, gulbrun blekhet, som hos en mindre kraftfull man skulle varit askgrå, och uttrycket i hans ansigte blef inom ett ögonblick nedslaget -och sorgset. Norah och Magdalen, hvilka följde honom med ångestfalla och uppmärksamma blickar, varseI blefvo endast den förändring, som egde rum : med fadern: Miss Garth Bllcaa märkte hvilken verkan denna förändring framkallade hos den uppmärksamma familjemodren. Det var ej den verkan som hon eller hvem som helst skulle hafva väntat. Mrs Vanstone såg snarare lifvad än orolig ut. En svag rodnad uppsteg på hennes kinder, hennes ögon fingo starkare glans, hon rörde oupphörligt om i sin tekopp på ett rastlöst, otåligt sätt som ej var naturligt för henne. I sin egenskap af bortskämdt barn, var Magdalen som vanligt den förste som bröt tystnaden. Hvad är det, pappa?4 frågade hon. Ingenting, svarade mr Vanstone tvärt utan att se på henne. Jo, jag är säker på att någonting har händt4, envisades Magdalen. Jag är alldeles säker, pappa, att det är några elaka nyheter i det der amerikanska brefvet. Deri finns ingenting som angår dig, sade mr Vanstone. Det var den första bestämda tillrättavisning som Magdalen någonsin hade emotI tagit af sin far. Hon såg på honom med en frågande öfverraskning, som under mindre allvarsamma förhållanden skulle hafva varit oemotståndligt löjlig. Ingenting vidare sades. För: första gången kanske i deras lif satt familjen kring frukostbordet under en plågsam tystnad.