Aftonbladet – 8 juli 1862, sida 3

borde hafva varit mörka, voro oförklarligt och oöfverensstämmande ljusa; de hade d:nna nästan ärglösa grå skiftning, som, ehuru föga intagande i sig sjelf, dock skänker ögat den sällsynta motvägande förde len att tolka tankens finaste arbete, känslan lältaste vexlingar, passionens djupaste I dande, med en sanning i uttrycket, som inga mörkare ögon kunna uppnå. På detta egna vis i strid med sig sjelf irden öfra delen af sitt ansigte, var den nedra delen deraf föga mer öfverensstämmande med de antagna lagarna för harmonisk ordning. Hennes läppar voro sanbt qvinliga och fina till sin form, hennes kind egde ungdomens ljufva rundning och lJenhet -— men munnen var för bred och bestämd, hakan för stör för hennes åider. och kön. Hennes hy egde på sitt sätt samma rena enförmighet som utmärkte hennes hår —— def var al denna djäfva, varma, ljusa blekhet; utan. en mt af rodnad på kinderna utom vid tillällen al ovanligt stark, fysisk rörelse, eller vd hastig sinnesoro. Hela hennesutseende, så egendomligt genom brist på öfverensstämmelse i dragen, var yuerligare öfverraskande genom sin utomordentliga rörlighet. De stora, elektriska, ljusgrå ögonen voro knäppt någonsin i hvila. ANG vexlingar af uttryck följde hvarandra i det lifliga, sig ständigt olika ansigtet med en bastighet som lemnade den sansade forskningen längt ter sig. Den unga flickans jöfvermtt al frulihet yttrade sig hos henne i allt från hufvud till fot. Hennes figör, längre än systerns, längre än mängden af qvinnors, och degälvad med; en. sådan tjusande, smidig mjukhet, så lätt och lekfolltbehag att hvarje örelse cvilkorligt ingaf tanken på en kattunge — hennes figur var redan så fullt utvecklad, att ingen som såg henne kunde