Aftonbladet – 8 juli 1862, sida 3

drat ännu fem minuter Vidare; smällde en dörr igen i den öfversta våningen, der: sof-rummen lågo, — en klar; ungdomlig röst hördes sjunga gladt, — lätta, snabba fotsteg hördes ila ned för den öfre traspan tog0o i ett hopp sista trappstegen till första våi stuga och trippade åter ännu den nedra Arappan. .. Nästa ar med blixtens bastighet blef; af mr Vanstones döttrar (hans qvarlefvande barn) synlig på mörka ektrappan, med ett hopp; ån fjerde steget ned i7förstogan och durpå alldeles andlös in i fruk met för alt göra iamiljkretsen fulltalig. Genom en af dessa underliga naturens infall, som vetenskapen ännu: måste lemna olörklarade, egde den yngsta ef mr Vanstones döttrar ej Jen ringaste likhet med någondera af sina förä! Hur hade hon fått detta hår, dessa ögon? Afven hemes far och mor hade vjort sig sjelfva dessa frågor då hn växte upptill en ung flicka; och hade råkat i stort bryderi att kunna besvara lem nöjuktigt. Hennes hår var al denna rent ljusbruna färg — utan den ringaste skiftning hvarken i svurt, gut elter rödt, — hvilken nan oftare ser på en fågels fjädrar. än på ett menskligt hufvud. Det var mjukt oci kt och följde på ömse sidor den låga panaan i rege:bundaa vågor, men i somligas ycke vardet matt och dödti sia fullkomliga brist på clans i sin enformiga, renu ljusa färg. Hennes ögonbryn och ögonhö; voro ett grand mörkare än håret och tyck: tes vara ämnade för sådana mörkblå ögon som ega ett så oemotståndligt behag, då de förenas med en ljus hy och ett ljust hår. Men det vs härvidlag som det. löfte, hennes ansigte gaf, på det mest öfverra skande sätt blef besviket, De ögon, som