Aftonbladet – 8 juli 1862, sida 2

vara alldeles uislite ill en början ha: han åvägabragt en öfverenskommelse med preussiska regeringen om huru de bezge makterna vilja hafva 1851 års förhandlingar med Danmark tolkade, och denua öfverens kommelse skall i en not meduaelas dansk: kabinettet. Sedan säges grefve Bernstorfi za ett sedan 1848 begral om Slesvigs delning. ÅA andre s i en af Köpenhamns tidningar odan att konung Carl XV:s besöl mark skall hafva till följd ett mer: afgörande steg till värnande af Danmark ovedersägliga rätt. —— — I afseende på valrörelsen i hufvudstade yttrar Göteborgs Handelstidning följande: I det första utses valkomitter, som inbördes sätta siv i beröring med hvarandra, ut lysa möten och föreslå kandidater, med ful rätt för öfrige valmän att vid sidan af dess: uppställa andra. Detta stadium är af orga aiserande karakter. Det erbjuder inga episoder af spännande intresse; det kan ej ovil korligen rycka till sig allmänna uppmärk samhe:en, åtminstone icke der hvarest et aktivt politiskt Hf ännu ärisin gryning. Dt valmän, som infinna sig på dessa 1 öten, göra det blott såsom ett slags offer 4t de allmänna bästa, emedan de inse att en organisation är nyttig, ja nödvändig, ifall va: lem öfverhufvud skola ega den betydelse; som de böra ega, att nemligen utgöra et! uttryck af opinionerna på stället. -Emeller tid äro de personer icke särdeles många: som med utsigt att möjligen få en tråkig stund vilja uppoffra en timma af sin lifstid på bivistandet af de under detta stadium utlysta mötena. Fördenskull äro de ej hel ler talrikt besökta. Men valkomitter blifva dock tillsatta, organisationen åstadkommes. och det utomordentligt vigtiga resultatet upp: nås, att de till valen kallade krafterna kunna samla sig till ett helt eller till bestämda och kompakta grupper, och att ingen röst behöfver blifva spild på hälleberget. Derefter inträder det and:a stadiet. Kan: didatlistorna äro uppställda; valmännen som icke vilja rösta blindt på hvilken hederlig man som helst — icke vilja vedervåga, att de till sin fullmäktig utse någon, som kanske hyser diametralt motsatta åsigter med dem om hvad för det a fosterlandet är godt och nyttigt — valmännen uppmana de föreslagua kandidaterna stt låta dem veta, i hvad de tänka i landets lifstrågor. Och nu har valrörelsen hunnit den punkt, då intres: set äfven hos de lojaste och trögaste med borgarne plötsligen väckes till lif af det fria ordets elektriserande inflytelse. På talare: stolen uppträda männer, hvilkas verksamhet i kommunen, 1 skolan, i vetenskapen, i arbetet, på embetsmannafältet, redan gjort dem förtjenta af medborgarnes aktning, fast man ännu icke så noga känner deras politiska öfvertygelse; eller männer, som äro gränade under politisk verksamhet; eller männer, hitintills föga kända, men. plötsli gen uppenbarande en fond af insigter, af talang och fosterländsk värma. De tela icke blott ull distriktets valmän, utan, tack vare Gutenbergs konst och goda kommunikationer, till hela landets. Och hvarje valberättigad erinras, att då han eger en öfveriygelse om hvad rätt, hvad sannt, hvad godt är, så är han skyldig att i sin mån bidraga till det rättas, det godas, det sannas seger; han påminnes, att landet verkligen eger frå gor af största vigt, som kunna afgöras både i nyttig cch i skadlig riktning, alltefter beskaffenheten af den opinion, som i valurnan segrar, och att han fördenskull bör lägga! den lilla tyngden af sin röst i vågskålen,! vetande att det är många bäckar små, som göra en stor å, och att det stundom kan vara en enda rö som afgör majoriteten, der hundratal äro samlade å ömse sidor. Ur denna synpunkt har valrörelsen i Stockholm verkat godt och upplifvande på hela landet. Men desto starkare bör ock behofvet af en organisation af. valen göra sig kändt äfven på andra orier med en någor; lunda talrik väljarekår, der olika åsigter i afseende på lämpliga riksdagskandidater kunna finnas. Redan förut hafva vi fram: hållit den erfarenhetssanning, att ett friskt komstitutionelt lif ovilkorligen fordrar förbe: redande valmöten, och att de existera så! godt som öfverallt, der ett fritt och lagbundet statsskick finnes, och der medborgarne icke vilja åt slumpen öfverlemna afgörandet af sina högsta angelägenheter. Förr eller sednare skola de äfven här blifva ett bruk. Frågan är blott när det skall ke, hvilket beror utaf den grad af fosterländsk värma: och politisk mogenhet, som inom samhället finnes — Borgareed har i dag efter vunnet burskap blifvit inför handels-och ekonomikolleox ee SN rss RS