Aftonbladet – 8 juli 1862, sida 2

laf nitton mils hemresa på landsväg för att I få höra den, — detta var en fråga som han ville lemna åt sin herre och de unga misI serna att afgöra; hans eget domslut var unI der tiden och utan tvekan: Nej. Vidare I frågor af alla de qvinliga tjenarne framkali lade ingen mer upplysning af något slag. Thomas kunde ej Bå mycket som gnola nåi gon af de utförda sångarna, kunde ej beskrifha huru en enda af de närvarande damerna i varit klädd. Hans åhörare måste således i till slut uppgifva allt hopp att få veta nåi got af honom, och kökets småprat återvände i till sina vanliga ämnen, till dess att kloci kan slog åtta och dermed uppmanade tjenstI folket att skiljas för att utföra hvar och en isina åligganden. i En qvart öfver åtta hade ännu ingenting vidare inträffat. Half nio — och flera tecken till : uppvaknande och lif började skönjas från otrummen deruppe. . Den nästa medlem al amiljen . som kom nedför trappan var husets herre, mr Andrew Vanstone. Högvext, kraftfull och rak — med ljusblå klara ögon och frisk, rödlätt ansigtsfärg — med sin jagtrock .af brun plysch värdslöst knäppt på sned, den lilla grälaktiga skot ska gräfsvinshunden obannad skällande bak: om hans hälar — med sin ena hand ivästfickan och den andra muntert klappande emot ledstången under det han kom ned för trapporna, gnolande på en visstump — lade mr Vanstone genom silt yttre väsende sin karaktär i öppen dag för alia menniskor. Han var en bekymmerslös, frisk, vacker, godlynt herre som sjelt vandrade på dev solbelysta sidan af lefnadsvägen och som ej önskade någonting högre än attsammanträffa med alla sina medvand i denng verlden på samma solsida. Räknadt efte år, hade han tillryggalagt femtiotalet. Döm