— I Borås Tidning läser man: Under flera af de sednare dagarne hafva vi haft tillfälle att här se en mängd vagnar, lastade med matskrin, byttor, sängkläder och andra husgerådssaker,y påssera genom staden. Flera personer hafva vanligen medföljt dessa åkdon, och hafva de flesta stannat någon stund på ena sidan af stadens stora torg för att låta hästarne beta en stund. I början trodde vi dessa tåg bestå af emigramter, hvilket härstädes ej är något så sällsynt att se, hvilka ämnade sig på den stora färden öfver hafvet, för attilångtaflägsna länder söka sin lycka för sin framtid. Men vid närmare underrättelse erforo vi, att de nu ifrågavarande emigranterna ej ämna sig längre bort än omkring sex mil från Borås, och att de ej hoppas genom färden öfver vattnet finna sin lycka, utan just uti vattnet tro sig: ernå densamma. Deita skall nu ske genom ett underverk. Detta underverk är emellertid af gammal dato, och det enda märkbara dervid är att det nu tyckes vilja framkomma i förtid. Vinnes hvad man dermed hoppas, må det hjertans gerna göra det, och önskligast vore om det för alltid ville fortfarande bibebålla sin nu påstådda undergörande natur. För att emellertid närmare fatta hvarom frågan ER handlar, få vi härhos återgifva, hvad finnes anfördt i sLäsning för folket, för år 1846, andra häftet, sidan 1194, rörande Sverges geografi, provinsen Halland. Deri omtalas: TUti Idala socken, som äfven är annex till Frillesås, ligger vid gränsen mot Westergötland en liten sjö, kallad Helsjön. Om vattnet i denna sjö år en sägen, att det en gång hvart hun: drade år har en helande kraft, då det nyttjas mot sjukdomar både inoch utvertes. Tiden. när sjön får denna egenskap, tillkännagifves dermed, att en ung qvinna synes sitta på vattnet och hålla en orm i handen. Ar 1809 berättades att barn, som på sjöstranden vaktade kreatur, ofta sett en sådan qvinna. Följden af denna berättelse var, att tusentals personer af Hallands och Westergötlands allmoge strömmade dit, för att genom vattnets underbara kraft finna helsa och bot för sina krämpor, Det är nu detta underverk, som i år skall hafva förnyat sig; men hvarföre det kommit så många år 1 förtidär oss obekant. Lika obekant är oss äfven om man får tillskrifva dess helande verkan något underverk, eller naturliga orsaker, eller om man alls inte får tillskrifva det någon mera verkande kraft än annat sjövatten. Sannolikast torde väl vara att tillskrifva det samma natur, som den undergörande källan vid Bottnaryd, som för en fyratio år sedan jorde mycket larm utaf sig. Stranden vid sjön ärer bestå af gyttja, hvari sjuklingarne flera gåner om dagen vältra sig nakna. Halta, blinda, Tötva, lama, lytta på många sätt, och behäftade med både yttre och inre åkommor, hafva nu begifvit sig dit, för att blifva botade; och vi önska dem uppriktigt att det måtte bekomma demf4väl. Efter omkring: åtta dagars vältrande i gyttjan skall en högst välgörande verkan börja visa sig. Emellertid läver stranden vara högs illa försedd för de sjukes vård och förplägning. I grannskapet finns endast ett par lador, der man kan få tak öfver hufvudet; de flesta sjuke