Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 3

gick ned för fallrepstrappan, tillika med många andra; som äfven tagit farväl af-de käraste. vänner de egde. : Hon vände sig om och såg -huru allas blickar voro vända åt samma håll, allas, utom Hugos; han stod med ryggen åt henne. och höll -Lottys oeh Lucys händer isina; samt tycktes liksom förbindra dem att följa henne, Hon skulle bra gerna velat se honom ännu ett enda ögonblick; hvarför vände -han-sig ej om och pickade ett vänligt farväl? Han hade ju i detta sista möte visat sig så vek, så upprörd; hvarför stod han då qvar i samma ställning, om. ej förattbibehålla den fasthet, .som,i vissa förhållanden, af hans lif endast varit honom till. olycka. Åtminstone, tänkte Bessy, skiljas visom vänner och med ett vänligt minne at hvarandra. Hon bad i. sitt hjerta en: kort bön förhans framtida väl och fick ned i sin båt. Knappast hade hon satt sig der, förrän till hennes ytterliga förundran, föremålet för ;hennes tänkar följde henne ned och tog plats vid hentes sida: Mr Speckland!4 utropade Bessy. Bli ej förskräckt, miss Calverton. Det var alltsammans ett misstag, Jag reser ej til ;.Oanada, jag har ej.ens tänkt derd r Bessy var så upprörd att hon ej vågade svara; hon kunde dessutom ej begripa hvarför han så der kom och satte sig bredvid henne, liksom fordom då han hade rättighet.dertil. Hon kände att purpurskyar kommo och gingo öfver hennes kinder, och med darrande hand fällde hon ned sitt flor för att dölja sin oro. Hugo Speckland gaf roddaren ett tecken att lägga ifrån skeppet. Man hur redan lyftat ankar, sade hån, och the Queen afseglar straxt. Skola vi