Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 3

kumnfåt tillåta något så litet passorjde, Mön han tryckte henne till sitt hjerta i stället, och -ehuru -roddaren möjligen hyste-några misstankar, så kunde han dock j vara rätt säker på att Hugos arm omslöt. Bessys smärta lif — så mycket.kan en..dubbelschab göra! Deras blickar -vände sig nu emot det-afgående fartyget. Seglen voro hissade; än karet lättadt och passagerarne viftade. sitt sista farväl åt vännerna på stranden och i båtarna, under def ettoch annat svagt hurrarop hördes af.dem som ej hade någon sorg att bära, eller som buro den bättre än de öfriga. Solen sken klart på det lifliga skådespelet. Solen gjöt också sina varmaste strålar öfver de älskande; som. reste I i båten, för att vinka sitt farväl-åt de-kära vännerna ombord, hvilka med glädje sågo Bessy stödd vid Hugos arm, och :der n stackars gråtånde qvinna aldrig så mycket saknat synens gåfva som i detta ögohblick. Jag lofvade dem Bessy, att låta dem få veta om du skulle förlåta mig och emottaga mitt hjerta ånyo. Vi skulle då resa oss upp så här och medan vi nedkallade välP signelse öfver deras färd, så skulle de bedja för oss.4 Och skeppet utbredde långsamt-sinåsegel och aflägsnade sig, medan de, somombord betraktat båda i båten, och hon som ej sett dem; men lyssnat; till-Lottys afbrutna ätrop, önskade dem lycka och bädo Gud att, alla deras sorger skulle sluta med denna dag, Och när höjdes. väl en allvarlig hjertlig bön förgäfves? Slat på aidra och sista delen,