Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 3

Ja Och är det sannt — ni som är så berömd, så utmärkt, med de bästa framtida utsigter? Oh! mr Speckland kom ihåg huru felaktig jag är, och huru vår förbindelse för tre år sedan bröts! —Huru skulle jag kunna göra er lycklig?4 Vi skola båda blitva lyckligare om vi vandra vår banatillsammans, än om hvar och en för sig följer den ensliga stig, bland livars törnen vi endast finna vissnade blommor, och mötas endast af en längesedan död kätleksskugga. Bessy, är det ej möjligt att uppväcka derna kärlek till lifigen? Finnes det intet Jjuft minne som kan blifva ettband mellan våra hjertan! Har du verkligen förlåtit mig, då du ändå till sluts vänder dig bort från mig?4 Hon svarade ej, men det var emedan hon fruktade att utbrista i tårar. Han tog hennes band; den aarrade, men den undandrogs honom j. Äfven hennes hjerta återljödo ord af Stephen, ord fulla af hopp och förtrösta: En gång skall du åter tänka på honom, såsom du fordom gjorde: Då du och han åter mötas i den framtid hvarpå jag hoppas, skall du påminna honom om Di och kanske skäll mitt namn då bära frid till edra hjertan. Kan du älska mig som förrX, fortsatte han, 4vill du blilva min ledstjerna, min förtrogna, min ledsagarinna på vägen till lifvet; som skall hindra mig från ätt någonsin mera falla ifrån den rätta kyrkan — vill du det, älskade Bessy?24 Jag . vill göra allt hvad du önskar — älskade Hugo. ; Hans arm smög sig om hennes lif, och det är troligt att han skalle passat på tillfället för att stjäla en kyss, i trots af den väderbitne sjömannens närvåro, om Bessy