Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

svarade hon, och jag skall med glädje antaga ert förslag, om ni blott vill höra huru jag användt de penningar ni gifvit mig.4 Jag har bråtom?, svarade han. Men ni har förlorat allt förtroende för mig — det sade ni sjelf4, invände Lotty, och som jag på ett besynnerligt sätt förslösat pengarna, skulle jag gerna vilja veta er tanke om saken. Vill ni höra mig? Pfter ni så önskar, sade han; sitt nev. tJag tackar, men jag står heldre. Hon närmade sig ett par steg liksom för att bättre kunna iakttaga verkan af det meddelande hon ämnade göra, under det han, icke anande den vändning samtalet skulle taga, helt, lugnt fortsatte sitt arbete. Ni var så god och lånade mig trettio pund, sir, och emedan ni lofvade att jag småningom skulle få äterbetala summan, emottog jag med tacksamhet detta lån. Största delen af dessa penningar använde jag för några dagar sedan för att betala min fars resa till Australien.X Er far! upprepade Hugo och lutade sig tillbaka i stolen, samt betraktade henne med största förundran: Cskulle er far vara i Hondon? det förstår jag: ej! tHan hade rymt. från Bermuda, och jag fann honom boende hos... hos en syster till mig, fortsatte hon brådskande: han hade bedragit henne meden hycklad bättring, lefde af hennes arbete och tillät henne offra både helsa och fer, för act sjelf få till bringa sitt lif i lättja. Hon hade en liten krambod vid-Tothill Street, under ettannat namn, och skulle funnit en långsam död i letta slafveri om det fortfarit. Var det orätt utt rä henne? Att tvinga honom till ut sjeli neta för sitt uppehälle? s I Nej, pi är en klok och god qvinr svarade han och böjde sig ändå djupare öfi ver arbetet, så att hon blott såg den massa lunkla lockar, som på dessa två år börjat ! sfvergå till en jerngrå färgskiftning. En lång tystnad uppstod, och Lotty in-! att hon ej, kunde dröja qvar längre.