Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

mildare uttryck, jag tänker kanske ej så, men jag ville trösta dig litet, Bessy — jag ville se-dig litet gladare och starkare. Har du din bibel med dig? uj. Det står ej der att jag ej skall bry mi om hvad det blir af dig — kom ihög det Lotty, när dylika känslor intaga dig. Och — glöm ej heller, älskade, att jag alltid trott På. dig, alltid hållit af dig. . Jag kan aldrig glömma det4, sade:Lotty derigenom blef jag hvadjag nuär, och. skall med guds hjelp blifvå bättre. Men gråt icke mera, Bessy, jag har så mycket att säga, Och signal att lätta ankar är redån gifven. 1 Lotty tycktes dock, sedan Bessy något lngnat sig, ej hafva särdeles mycket att säga. Hon talade blott om den glada framtid-som hon förespådde Bessy, men dessa ord, fom klingade i en besynnerlig motsats till .verkligheten, voro ej mycket tröstande. Jag hoppas det bästa för,idig, BesayMen, dyraste syster jag har för länge behållit dig för mig sjelf andra vänner vilja också taga: farväl åt dig.4 ; Hon vände sig småleende åt andra sidan, och då Bessy såg upp, stodo Hugo Speclie land, Luey och bredvid henne en högväxt solbränd främling framför henne, Bessy kände att shon. skiftade färg, och måste stödja sig vid Lottys arm, för att dölja buru hon darrade och hur hårdt hennes hjerta slog, när Hugo var den första söm: räckte henne sin hand. Miss Calverton, det gläder mig att se er, sade han med lika djup, om ej lika. fast stämma, som vanligt. Bessy framstammade några obegripliga ord till svar, och lade sin band i hans. Hade hon någonsin kunnat ana, att det skulle komma dertill — att hawskulle trycka hennes hand och se på henne så der? Men han skulle resa nu; och derföre kunde hon för låta honom, och i sitt, hjerta, detta hjerta som slog så hårdt, önska honom ett bättre