Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

dock veta det för hennes skull, för den orättvisa ni gjort henne och det ensliga, sorgliga lif, hvartill ni dömt henne. Nu har jag sact er allt — farväl ls CÄnnu ett ögonblick .. Huru vet ni detta ? Hon-har sagt mig det sjelf, sir. I dag hafva vi för första gången talat i detta ämne, och jag tvingade henne att bekänna sin sorg efter en svår strid med sitt hjerta.t Hon älskäde min broder — sade hon ej deta: Jo; hon gjorde det — hon älskade honom till en tid, men då hon lärde känna er bättre, blef ni henne kärare äv han någonsin. varit. Och då — just då, krossade ni hennes hjerta, icke med vilja, icke medvetande deraf, men emedan eder goda engel ett ögonblick öfvergifvit er.4 Vill ni lemna mig nu? sade han sakta. Lotty aflägsnade sig genast, utan att veta till hvilken grad hennes ord upprört honom. Han satt tyst och orörlig qvar på sin plats långt efter sedan hon var borta, som om han ej förmått hvarken tänka eller röra sig. Hela denna dag föreföll honom som en dröm. Hans blinda syster hade i dag Dblifvit.sin trogue Harrys brad, och !hans aktHing för menniskoslägtet hade stigit en grad. Hän hade lemnat Lucy glad och lycklig hos sin make och återvändt hem, till sitt eneliga hem, sitt ihärdiga arbete, der hans enda sällskap utgjordes af bittra, sällsamma tan-; kar. Och nu satt han der och försökte strida med sig sjelf samt förjaga det för-. flutna, som ank agande reste sig ur sin oraf. sTätligen upptog han etsnålen och vägde denhanden samt gjorde en rörelse som för att återtaga silt arbete. Men hans vilja var ej så stark i afton, och gamla minnen och flydda förhoppningar trängde sig på honom: samt fördunklade alldelee det när-! varande. Han sökte ej längre strida deremot, utan stödde sitt hufvud mot händerna och suckade djupt som om ban burit en lung börda påjsitt hjerta.