Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 2

Hon gick med en suck ett par steg emot dörren, då han såg upp och återtog! Slafveri, sade ni Charlotte Calverton! hvar är mr Parslow? Gift och bosatt på landet. Anda till nu hade han aldrig uttalat hennes namn, eller ens synts veta hvem hon var. Han fördjupade sig ånyo i sitt arbete, och tycktes alldeles hafva glömt hennes närvaro. Han såg upp för en sekund och syntes förundrad öfver att hon stod qvar. SAhl! — farväl nu?, sade han; jag trodde ni redan hade gått. När får jag återse er, sir?X I nästa vecka, Jag skall skrifva er till och låta er veta när skeppet seglar härilrån, samt möta er ombord. Godnatt! Har jag ännu svikit ert förtroende, sir?4 Nej, jag dömde förhastadt. Lotty fästade sig vid detta yttrande och kom med hastiga steg tillbaka samt stödde. sig med båda händer mot bordet och betraktade honom skarpt. Han såg upp med en frågande blick. Ni dömde förhastadt en gång förr, sir4, svarade hon, Jag skally jag måste säga er det, om jag äfven derigenom skulle gå miste om all er fordna godhet mot mig. Förr än i dag har jog ej riktigt hört. hvarken er el:er min systers historia. Jag vet att det nu ej kan hjelpas och att öllt är förbi; men ni fördystrade sjelf i ett ölveriladt ögonblick ert hela lit — och ni hade orätt, ir, fullkomligt orätt! Hvad menar ni? Hon, som är min syster, älskade er och skulle blifvit er maka och gjort er lycklig: om ni ej i er stolthet och orättmätiga vred: stött heune bort, just i det ögonblick då hon böll er kärast — kärare än allt annat på jorden, sir — Gud är mitt vittne att jag talar sanning. Qvinna! utropade Speckland. Jag talar sanning, sir, och jag rår ej förBom det fplågar er att höra., Ni måste