Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 2

Nej, jag kunde inte låta bli, fast ja försökte ett par gånger, lydde svaret; AN då jag deri fann att äfven den största syndare kan blifva frälsad —jag gissar ingen tänkte på Richard Calverton, när detta. skrefs... Tyst, tystlö Då jag deri fann4, fortsatte Lotty, al äfven jag kunde hoppas på. frälsning, då föresatte jag mig att öfvergilva synden och bättra mig, om ätven detta försök skulle: kosta -mtt lif... Och då jag ibland trodde: att jag till sluts skulle svälta ihjäl, då läste: jag det kapitlet, der det löftet jag nyss talade om står skrifvet och tyckte att jag ej skulle vara -räddför döden. Jag läser all-tid det kapitlet, ingenting annat; jag skall läsa det nu också. Bessy.-omfamnade henne under. glädjetårar och lemnade henne vid sin bok, för att i ensamheten : ostörd tacka Gud, som omvändt heåne, och bedja .honom-en gång låta sin nåd uppmjuka det hjerta, som-nuvar fjerran ifrån henne och som i sjelfva: verket kanske heller aldrig varit henne: närmare. SJUNDE KAPITLET. Lotty skipar rättvisa änn ön gång. Lotty lemnade ej sin syster Kvarken följinde dag eller dagen derefter, ty den sednare var sjuk och behöfde vård: och: hjelp; och hura fast Eatty än brukade vara i ett beslut, zunde non ej öfvergifva Bessy så länge denna var så blek och nedslagen. ; På tredje dagen, då Bessy var betydligt bättre, talade Lotty om deras framtid — örst om sin egen. : Jag sade visst att jag ämnade utvandra, ;ttrade hon, men det är ej så säkert att ag kan göra det nu, då jag en gång haft .Hfälle dertill och försummat det. cHvad menar du? O, ingenting egentligen. Jag gjorderätt alla fall och den vän, som ville hjelpa