Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 2

likt dig! Men, Bessy, det kan ej ske — jag skall resa till Amerika. Jag följer med dig!4 utropade Bessy. tJag har ingenting som håller mig qvar här: jag är allena i verlden. Mitt sällskap vore dig föga nyttigt, svarade systern. Visserligen kan jag vara mig olik, och är det väl också, men våra tänkesätt äro ej desamma, och våra vägar kunna aldrig blifva det. Jag är kanske bättre än jag fordom var, men riktigt god kan jag aldrig ändå blifva. eHuru har du kunnat förtjena ditt uppehälleX, frågade Bessy. I två år har jag varit sömmerska, svarade Lotty, jag har arbetat natt och dag och knappt haft mer än bröd och vatten derför. Jag valde detta yrke kanhända som en botgöring likt katolikerna, kanhända också emedan jag afskydde mitt fordna lif — eller kanske ock emedan jag hade en syster, som borde hålla af mig mera om jag vore, bättre än förr, i stället för att förebr mig mina försök att tjena henne. et var den fordna afundsjukan som äterkom i dessa ord, men det var ej.den skärpa och bitterhet som brukade åtfölja den: det låg deruti mera en längtan efter tillgifvenhet än harm öfver bristen derpå. : Dyraste syster; du: vet ej huru kär du är mig!4 sade Bessy. O! jag måste hafva någon att hålla af, Lotty — res ej ifrån mig!å ; Vi skola tala derom i morgon, svarade Lotty, i :systern bedjande smög sin arm om hennes hals; du är trött och bedröfvad och vi vilja ej tänka på något ledsamt. nu. Du vill väl knappast tro attjag ämnar sitta uppe en stund för att läsa, oaktadt jag rest ända frångLiverpool i dag? j Läsa? upprepade Bessy. i Lotty drog upp en liten, mycket nött och : liten bok ur sin ficka. ; Mary Davis? bibel!4 utbrast Bessy; och lu läser den ännu? Du har ej upphört att äsa den?