Aftonbladet – 3 juli 1862, sida 2

alltid varit en feg usling, men att ni skulle kunna på detta sätt lefva på bennes barmhertighet, trodde jag knappt, och jag skall också göra ett slut derpå.t Du!l utropade Calverton och sprang upp med en förfärlig. ed samt med en ej mindre förfärlig blick. Ni skulle mörda mig, om ni vågadet4, svarade Lotty lugnt. Tror ni att jag skulle begifvit mig hit ensam, utan att ha en vän som väntar mig derute och som vei hvad han skall göra om jag dröjer öfver en viss tid? Tror niX, fortsatte hon med bitterhet, att jag glömt all den faderliga ömhet och kärlek ni sedan min spädaste barndom bevisat mig?? Calverton nedsjönk tillintetgjord på sin stol och hans vilda blick försvann, hans trotsiga panna sänktes och hans fega hjerta slog Härdar, ty han var rädd försin dotter. Har du kommit för att engifva mig?? sade han slutligen; det har då gått så långt — min egen dotter!? Jag har kommit för att än en gång rädda Bessy Calvertons framtid, sade Lotty, och jag ämnar ej af någonting låta hindra mig, deri.. Äfven om jag skulle nödgas anlita lagens bjelp, tror ni att jag ett ögonblick skulle tveka att uppoffra er för henne?? Din egen far! invände Calverton. Lotty stampade i golfvet; denna låtsade känslosamhet, som gjorde ett visst intryck på Bessy, uppretade endast denna qvinna, som lik en Nemesis, stod framför honom. Min far! upprepade bon — jag vill ej vara er dotter, jag vill ej erkänna er som min far. För åratal sedan kastade ni bort min barnsliga kärlek och lärde mig i stället att hata-er! Det finnes blott en enda i hela verlden som är mig kär, och för henneg skull är jag här.? Richard Calverton svarade ej.. Han var som slagen af åskan och förstod knappast hvad hon sade. Den första förskräckelsen var visserligen förbi, och den tanken att rädda sitt lif till hvad pris som helst lika