Aftonbladet – 3 juli 1862, sida 2

gednare tiden på El-Dorado stundom betraktat honom med den hotande blick i sina stora, mörka ögon, hvilka lyste med en spöklik glans i hennes bleka ansigte. Ni känner således igen mig? frågade hon med en röst, som hon endast med ansträngning tycktes kunna beherrska. Jag har således ej förändrat mig mycket, efter ni icke glömt mig?? Du är dig lik?, svarade Calverton. Har ni ej heller glömt huru jag uppträdde sedan er dotter Bessy kom hem från Wales?4 Zz Han stirrade på henne och tycktes ejförstå henne. Minns ni då ej att jag, med all den ringa moraliska kraft ni lemnat mig, sökte försvara henne mot allt det onda som, innan hon kom, gjort mig till hvad jag är? Jag tror att jag spelade mina kort temligen väl, isynnerbet som jag lyckades öfverlista er.t Du har alltid gjort mig emotX, svarade hån med ett uttryck som om han varit en oförrättad och misskänd fader; hvad vill du nu? Huru fiek du rätt på mig?4 Jag har ej under fyra månader lemnat er ur sigteX, svarade hon. Så snart jag fann att Bessys väoner — räktiga, pålitliga vänner! — lemnat henne i London, sökte jag genast efter skälet dertill och jag fann er. Nå än sedan?? frågade Calverton, med en nästan utmanande blick på dottren. Ni hade undkommit lagens arm?, utbrast Lotty, som nu förlorade all sjelfbeherrskning, och hvars upprörda utseende och darrande händer förrådde den häftiga lidelse hon erfor, det hat som brann inom henne; ni kom till London med ett en på ert eländiga hufvud, och sökte skydd och hjelp hos henne, som ni sökt göra så mycket ondt! Genom ett eller annat bedrägeri — ni måste hafva beåragit hennel — lyckades ni röra hennes unga hjerta och förmå henne attj tro fpå en förbättring. Ni har