ELISABETH CALVERTON ). 4Jag vill ej höra er tala så, min far! utbrast Bessy och sprang upp med glödande kind och darrande af sin häftiga rörelse. Skall jag arbeta natt och dag för att ni skall med all er fordna råhet plåga mig hvarje dag med sådana yttranden? Jag ,vill ej — jag tillåter det ej! Calvertons fordna öfvermod skulle aldrig återkomma. Bessys rättvisa vrede skrämde honom; och han svarade att han blott velat skämta litet, samt bad henne ej vara ond deröfver, y det var ju så sällan han roade sig derme 3 essy gret sig till sömns denna afton, och skulle gerna gråtit dagen derpå med, om hon blott haft tid dertill; men hon skulle just den dagen vara borta och sy en klädning åt dottern till en handelsman i grannskapet, som var bortbjuden i: ett aftonsällskap, och ville öfverraska sina vänner och bekanta med att uppträda i en drägt af ett så dyrbart tyg att en hertigipna möjligen betänkt sig två gånger innan hon köpt något dylikt. Richard Calver:o tyckte ej om dessa arbeten utom hus, ty han måste under tiden se efter boden och han hade en afsky för dagsljuset, som han ej kunde öfvervinna. Visserligen voro köpare sällsynta, och kunderna ej heller så många: öfver hufvud taget inträffade knappast två besök om dagen. Någon liten flicka, med mycken smak för grannlåter och ett ännu större förakt för strumpor och skor, kom ibland för att köpa en virknål eller en synålsbok, och någon liten nätt jungfru i grannskapet inlemnade stundom sitt nya svarta merino, med tillsägelse att hon på aftonen skulle återkoms) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 101—106, 108; 111, 113, 115—117, 119, 121, 122, 124—128, 130-—132, 135 139, 141—144, 147—149. I ————L