Aftonbladet – 2 juli 1862, sida 3

som en taeksamhetsgärd för det hans dot: ter lyckligt och väl betalat hyran. Nej, jag är ej rädd för att arbetaX, svarade Bessy. : cOch så har du ju dina rika vänner i landsorten, som väl ej skola hålla på en trettio pund till, Bess.s ?Men jag har ej afbetalt något på det första lånet ännu, sade Bessy förtretad, Soch jag blygs att i hvarje bref behöfva bedja om ursäkt derför. Ahl6 sade Calverton, det var väl ej deras ;mening att någonsin återfå de der trettio unden, det kan du lita på, Bess. Det är bäst att ej låtsa derom.4 Bessy svarade ej, men hon, kände något liknande förtviflan intaga sitt hjerta: Hon började frukta att hennes arbete aldrig skulle röna den ringaste framgång och att hennes böner ej skulle blifva hörda, huru varma och troende de än voro. , Efter någon tid sjönk hennes mod ändå mera, ty fadren tycktes snarare gå tillbaka: än framåt, oaktadt allt sitt hyckleri. Mer än en gång hade han yttrat att ban saknade den fordna glada tiden, då El-Dorado ännu var i sitt flor, och ehuru han icke motsade Bessy, då hon förebrådde honom detta, tycktes hennes ledsnad doek ej göra särdeles mycket intryck på honom. cOm du blott kunde förtjena litet mera pengar, Besa4, sade han en dag. Jag bryr mig inte om pengar!4 utbrast Bessy nästan hermset. vAtt tänka på huru bra jag kunnat haft det nu, fortsatte han, och att min hustru förstör alla de smulor jag samlat, utan attjäg. vågar förhindra det! Men det. är. alltsammans den der falska-djefvulen: Charles Ed-ving fel. Jag skulle önska ätt jag hölle ho: nom i kragen öfver en djup flod!