Aftonbladet – 2 juli 1862, sida 2

ett kapitel i den der bibeln, tom hon jemnt jade. i hans väg, allt emedan han ville förmå sin dotter att ännu längre belasta sig med hans vård och uppebälle. Bessys naturliga skarpsinnighet hindrade: henne dock icke att blifva bedragen af denna jalska Po ty hon begärde ej bättre än att dervid bedraga sig sjelt : hon ville så gerna tro att fadren uppriktigt ångrade sig, och derföre trodde hon det också. Hon hade länge känt en tomhat i sitt hjerta, som hön önskade att fylla, ty hennes natur var rik och kärleksfull, och hon behöfde ett föremål för all sin varma tillgifveshet. Vännerna vid S:t Owens Terrace voro henne visserligen mycket kära, men hon hade mycken mera och annorlunda beskäffad ömhet och kärlek qvar i sitt hjerta, som hon blott längtade att få gifva bort, och nu fann hon ett illfälle dertill. Nu tycktes för första gånoen ett kärlekens band knytas mellan fader och dotter — skulle hon af fri vilja sönderslita det? Var det rätt, var det naturligt? fan var olycklig och fattig — hon kunde hjelya honom att bära den bördan, och så lunda blifva hans älderdoms tröst. Föremäåälet för dessa lofvärda, ehuru fåfänga -bemödanden försummade intet tillfälle att uppmuntra Bessy till vidare fullföljande deraf, genom att visa henne, huru tullkomligt hjelplös han utan henne skulle vara. Han var ännu ej rigtigt frisk, -och han kunde väl aldrig återfå sin förra kraft — hvem skulle bry i honom, såvida ej Bessy gjorde det? Han kunde ej ens komma in på arbetshuset, utan att uppge sitt namn och den församling der han var född. och då — då återsände man honom genast till Bermuda, ty hans namn stod ju i tidnihgarne bland andra rymmares, och hvar och en ansåg sig böra angilva en f. d. de