Pultavafesten. (Ur Kapten Puff.) Efter slaget vid Narva nedskrefs och lästes i de ryska kyrkorna följande krigsbön: O du store, oändligt mäktige S:t Nikotlaus! Genom hvilken synd hafva vi under tvåra offer, knätall och tacksägelser förotlämpat dig, efter du så öfvergifvit oss? Vi hade anropåt dig om hjelp mot dessa förfärliga, rasande och oemotståndliga förstörare, :då de såsom lejon eller björnar, från hvilka man tagit deras ungar, kastat sig öfver oss, skrämt, sårat och dödat oss till tusental, 0s8,. som dock äro ditt fulk. XDetta bar ej kunnat ske utan svartkonst och trolldom. Derföre bedje vi dig, store S:t Niklas, att bära vår fana och vira vår skämpe och befria oss från denna svärm ät trollkarlar, jaga dem långt från våra grän: ser och gifva dera deras förtjenta lön ). Med sådana vidskepliga föreställningar om svenskarne hade czar Peters:ryssar nog.skäl tt högtidligen fira sin-befrielse från dem.! Dessa barbarismens jubelfester låta dock i längden på intet vis förena sig med den ständigt tilltagande hyfsning, hväröfver RyssIand sedan Peter den: Stores dagar berömner sig: Också erfar man: att kejsar Alexander den andre aflyst alla ryska seger: Högtider. Han har blott gjort undantag för en endu — för Pultavafesten, hvilken fortarande kommer att firas. Detta val var i sanning, icke det lyckligaste. 4000 af vaka och hunger utmättade svenskar med fyra kanoner, utan dugligt krut i sina patronkök och utan skydd al rytteri, -blefvo, som bekant, på nämnde ryska eegerdag dödade. och tillfångatagna at en åttadubbelt-starkare fiende, understödd af vid pass 100 väl försedda kanoner och ett stärkt rytteri. Och segrarne vågade lik äl icke genast fullfölja sin seger. utan lemsude de besegrade oantastade hela eftermiddagen och ända tillaftonen, då sven skarne uppbröto under flygande fanor och klingande spel! Just en berrlig victoire att fira! Hvarför icke hellre affären vid Pruth? Ryssarne befunno sig der i en väl värre klämma än vid: Pultava och drogo sig derur just med det medel, hvarmed Ryssland oftast vunnit sina segrar. ; Emellertid räknar Ryssland från Pultavadagen sin pånyttfödelse och sitt intagande af en plats bland Europas civiliserade folk. Men hvilken ironi af ödet: samtidigt med det kejserliga påbudet om denna segreng och pånyttfödelsens sköna dags firande framför och ensamt bland alla andra sådana, erfora vi hurusom det brinner i czarväldets alla knutar; buru upproret griper omkring sig och ståndrätterna organiseras och belägringstillståndet proklameras, medan Rysslands olyckliga kolonister, flyende för för rycket och grymheterna, söka huld och skydd inom det gamla svenska moderlandet! Här har talats om att vi svenskar också borde: fira en Puliavafest, och det böra vi visst göra. Men icke en sorgens fest, icke en fest i tårar och krusflor. Utan likasom forntidens spartaner vid underrättelsen om ett lidet nederlag icke läto störa sig i sina ekar, utan gingo upp i templen och tackade oudarne för det deras söner fallit med ära, så skola vi på Pultavadagen fira en Ölympisk fest och med glädje begå våra hjeltars mi: ne till stärkande åf vårt mod för kommande strider! ) Fryxells Berättelser, 2A:sta delen, sid. 128. I mm