Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

skulle kunna spåra något slägttycke emellan oss! Alldeles inte, utbrast mrs Wessinger förtretad. Om något skulle hända, så är jag emellertid mr Richards. Nyligen hemkommen från utlandet, tilJade mrs Wessinger. Richard OCalverton tyckte visserligen att den gamla frun var ganska lustig, men tillika föga finkänslig, och han tyckte att hon bort hafva medlidande med hans olyckor och den förtärande smärtan i hans leder. Mrs Wessinger å sin sida hyste föga förbarmande med den f. d. hederlige Dick, ty hon var gammal och erfaren Och bedömde i allmänhet menniskorna ganska rätt. Hon misstänkte att om mr Calverton på an.nat håll kunnat erhåla bjelp eller penningar, så hade han troligen förqväft fadershjertats röst, och hon sade honom också detsamma tydligt nog, sedan hon infört honom i den bostad hon förskaffat. Ni har hustru, broder och ännu en dotter i lifvet, ni har femtio om ej flera gamla vänner, och af dem alla kan ni endast lita på denna stackars flicka. Var tacksam och glad att ni eger henne, att hon lönar ondt med godt, att i hennes unga hjerta ännu finnes en gnista kärlek som ej rostat, och som ni ej ännu är värd. Försök att tänka derpå i afton; och om ni någonsin bedt en bön, bed då nu och bed för henne, ty hon beder för er. Mrs Wessinger talade med värma, och han nedslog sin djerfva blick, som mörkret nedslår sitt öga för ljuset. Hennes ord väckte tankar hos honom som han fåfängt sökte förjaga, rörde honom till och med, men förvånade honom ändå mera. Då han slutligen stängt sin dörr med största noggrannhet och satt vid sin aftonmåltid af kallt kött och bröd, gaf han sin förundran luft i följande, mera uttrycksfulla än prydliga anmärkning. Jo, den var god, hon!