Aftonbladet – 1 juli 1862, sida 2

höra resultatå af öfverläggningen, som då ansågs böra Våra slutad, och på slaget tio anlände han äfven på samma gång som en liten gosse med et bref till miss Öalverton. Mrs Wessinger höll just på att taga på sig batt och kappa för att gå,och uppsöka mr Richards samt emovwog brefvet, som hon genast lemnade till Bessy, Detinnehöll endast följande: Bästa miss Calverton! Mycket sjuk. Richards. Icke så sjuk att hav ieke vet hvad han gör, menade mrs Wessinger. Bessy deremot sprang upp för att taga på sin hatt och ville genast skynda dit. Hennes far var illa sjuk och hade ingen som vårdade sig— hennes pligt var att så fort som möjligt begifva sig till hans sjukbädd. Jag vår genast! sade hon. SMin dyraste Bessy, låt oss tänka på saken ett ögonblick, sade Mary. Jag får ej glömma hvems barn jag är, svarade Bessy mycket upprörd; eller glömma att kanske just nu är tiden inne för honom att ångra och bättra sig.4 Mitt älskade barn, sade mrs Wessinger, du har alltid gerna följt ögonblickets ingifvelse, men det är ej klokt — ej ens passande i detta fall. Jag vädjar till mr Parslow.4 : Mr Parslow tycktes fördjupad i betraktandet af mönstret på förmaksmattan. Det är svårt att råda till hvarken det ena eller .det andra, svarade han. Bessy är ung och oerfaren och han — ja, han är illa sjuk — och det är svårt att veia det rätta härvidlag.? Jag skall gå dit först och se om han verkligen är s illa sjuk, sade mrs Wessinger. Förlåt mig, Bessy, men jag vågar ej lita på din fars ord. Bessy suckade. Kunde hon sjelf lita derpå? Då såväl Mary som mr Parslow gillade detta förslag, så måste Bessy kufva gin otålighet och invänta mrs Wessingers återkomst.