ELISABETH CALVERTON ). Bessys tankar voro dessutom upptagna af de sysselsättningar som väntade henne, och på det landtliga lif, som hon föreställde sig ej skolä blifva så verksamt som det hon hittills fört; Detta gladde henne ej heller, ty hon ansåg sig sälunda nödgad att helt och hållet bero at mr Parslows godhet, samt mindre än någonsin i stånd att sjelf förskaffa sig sin bergning. Hon gick-så försänkt i dessa tankar, att hon ej märkte en varelse som låg hopkrupen på trappan utanför hennes boning, förr än hon var densamma på tio eller tolf steg: nära. ; Det var mörkt och man kunde ej rätt väl .brskilja om den på trappan sittande personen vår en man eller qvinnay tiggare brukade sällan infinna sig så sent, och Bessy föll hastigt på den tanken att det kanhända var Lottyy som ändtligen uppsökt henne, :Hennes första känsla var glädje, men i näs sa ögonblick insåg hon att Lottys närvaro der vid denna tid och i denna ställning :skulle beteckna att hon fallit så djupt som möjligt: Och huru mycket hon än längtade! efter systern, så skulle hon dock blifva bra! glad om det vore någon annan somsatt der.j Också kände hon sig betydligt lättare om hjertat då hon närmade sig och upptäckte; att den vid dörren sittande var en illa klädd karl, som med hatten neddragen öfver ögonen fallit i djup sömn. Bessy vidrörde lätt hans axel och han rusade upp med en hastighet som öfverst hans krafier, ty han måste fatta uti ledstången på trappan för att ej falla omkull. Saknar ni eget hem, min vän, efter 1å sitter här så sent på aftonen? Jag har intet hem, jag dör af hunger.? 8) Se A. B. nir 67, 68, 70—72, 74—179, 81—83, 87, :88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104—106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121, 122, 124—128 130—132, 135 139, 141-144. i t