sin förskräckelse och gick till utseendet gan: ska lugn förbi rättvisans fruktade tjenare. Denne tycktes ej heller misstänka något. ty der i trakten såg man ofta lika dåligt klädda personer stryka omkring nattetid. Calverton gjorde en omväg till en mindre besökt gata samt köpte sig ett bröd hos en bagare: och återvände till:S:t OwensTerrace. Polismannen var nu borta, och han kunde ostörd förtära sitt bröd, medan ett kallt regn, som hotade att snart genomblöta hans trasor, började falla, Hvarföre dröjde Bessy så länge? Han visste ej om det skulle betyda ondt eller godt, att man så länge öfverlade om hans öde. Hvarför kunde de ej gifva honom tak öfver hufvudet åtminstone, då de visste huru hjelplös han var, och att han ej vågade visa sig på något al sina fordna tillhåll, af fruktan för sina gamla vänner, som lätt kunde frestas att sälja rym: maren åt lagen. Dörren öppnades slutligen och Bessy, till. lika med ett fruntimmer, visade sig på tråppan.: Det var i alla fall ett godt tecken att inte presten var med — han hade aldrig kunnat tåla presten. Bessys följeslagerska var en lång, mager qvinna, en som han aldrig förr sett, men han måste väl anförtro sig åt henne ändå, helst som hon bar en korg, möjligen innehållande litet kallt kött och en butelj öl — eller till och med litet bränvin. Han hoppades till: Gud — han kom händelsevis att tänka derpå — att det. dock måtte finnas aldrig så litet bränvin, deri! De gingo fram till honom, men han gick för säkerhets skull undan till en mörk gränd som ledde till en Oredig massa af gator och gårdar, dit han möjligen kunnat taga sin tillflykt, om så behöfts. Bessy och det andra fruntimret följda honom, och han stannade, under det han med en slags nyfikenhet betraktade den -obekantayför hvars studiga blick han: måste nedslå ögonen. Ni är således Richard Calverton? sure mrs Wessinger tvärt.