hörde att han skulle gifta sig med Mar Davis — det vet. hvar själ i Whitechapel, och att miss Calverton bodde hos miss b vis. Det var alltsammans. Och nu — ämnar du anförtro Mary Davis och presten es sådan sak? Din fars lif flicka! Tänk, för barmhertighets skull, på hvad du gör och kom ihåg att de skola till hvad pris som helst vilja blifva utaf med mig:4 tSäg mig än en gång att ni ångrar ert förflutna lif? cJa, på min heder, försäkrade Richard Calverton. Bessy ville gerna tro honom, och hennes hjerta slog högt vid tanken på att han möjligen talade sanning och att äfven han knode bättra sig. Ni mäste lita på mina vänner4, sade Bessy, ty utan dem kan jag ingenting göra. Vill ni vänta här en liten stund. Ja — i närheten. Bessy skyndade med lätta steg uppför trappan — de yoro: nu utanför, hennes: boning — och han ställde sig vid hörnet af gatan för att invänta hennes återkomst, Höjde sig ej i hans själ en anklagande röst, då han såg hurw denna dotter, som han velåt störta i en afgrund af synd och last, nu lönade ..ondt med godt. samt lofvade honom räddningcoch Hjelp? Kände han väl någon ånger öfver det onda han. gjort och velat göra henne? Vi veta det ej... Richard Calverton hade i hela sitt lif tänkt blott på sig sjelf, hans hjerta var förhärdadt, och bangs känslor. — :om. de funnos — rördes ej så lätt. Till och med i detta ögonblick tycktes han ej tänka mycket på Bessy, ty han mumlade allt emellanåt: jag får väl lof att våga dett, som om han öfvervägde följderna af-det meddelande hans dotter kanske irdenna stund gjorde sina vänner. Slutligen tycktes han hafva fattat sitt beslut: Han började långsamt vandra upp och ned på: gatan. Plötsligt stod en polisman framför. honom : -denna::syn bragte honom: hjertat i halsgropen, men han beherrskade