ning, tal höllos och skålar timdes. Sedan en sexa blifvit intagen på rådhuset, albrändes ett fyrverkeri. Följande förmiddag kl. 9 afreste de främmande sångföreningarne, —L — Angående den fest som Londons press gifvit för dervarande publicister från främmande länder berättar en engelsk deltagare: Ledamöterna af Savage Club — ett säll skap af litteratörer och artister — hade beslutit visa en artighet mot utländska kolleger och att se dem vid ett festligt möte. Under medverkan af många andra arbetare i samma riktningar utfärdades inbjudningar till de i London vistande representanter för den utländska pressen i så stor utsträckning, som den icke ringa svårigheten att få reda på vederbörandes adress medgaf. En bankett egde derefter rum i S:t James Hall, och denna fest skall säkert länge minnas af journalisterna såsom ett af de angenämaste iätryck af expositionen. Hr James Lowe, utgifvare af en bland Londons ansedda litterära tidningar, the Critie, presiderade vid festen, och en af vicepresidenterna var den gamle konstnären George Cruikshank, som engelsmännen med rätta anse för sitt största humoristiska geni sedan Hogarths tid och hvars namn är så kändt och berömdti hela uropa. En mängd andra personer af facket, både konstnärer och tidningsskrifvare, voro närvarande, och som de utländska gästerna hade med sig ett hjertligt godt lynne och god vilja att rätt uppfatta sammankomstens åfsigt och ändamål, så tillbragte vi en mycket angenäm afton. Der höllos tal på engel: ska, franska, tyska, spanska, svenska och danska; och några herrar, hvilka gerna ville hafva ett så stort auditorium som möjligt, begagnade under loppet af sitt tal två eller tre olika språk. Ingenting förekom som på minsta sätt störde den angenäma sinnesstämningen vid denna sammankomst, med hvilken gästerna syntes vara fullkomligt belåtna och som utan tvi:vel har bidragit att mildra den hårdhet, hvarmed åtskillige af dem — säkerligen mera af brist på kunskap om våra förhållanden än af ond vilja — hafva bedömt engelsmännens sät att vara. ee