fordna synden min far?4 frågade Bessy ifrigt. Jag hoppades att ni kom för attberätta mig något sådant? Ja, visst ångrar jag mig, svarade han skyndsamt, och jag är grymt hungrig dertill. Hvad skall jag taga mig till Bessy?4 Det är just det jag tänker på. Det var rättt, sade han, tänk så mycket du kan, barn. f Är det kändt att ni är i London, min far? sade Bessy efter en stund. Nej, det tror jag inte. Jag var dem för slugt — han skrattade — och de veta ej hvar jag är. Vi voro tre som rymde en dag, och den er stackaren Bob Jones blef skjuten död på fläcken, men Jack och jag sprungo undan, hvar oeh en åt sitt håll. Jack blef ändå tagen till sluts, men jag träffade på en god vän som hjelpte mig ombord på ett skepp der de ej voro-så noga, och nu är jag här. Hvad skall du göra med mig nu, Bessy, mitt lif är i dina händer? tHär är litet penningarX, sade Bessy, det är allt hvad jag har, och det skall åtminstone räcka till föda för ett par dagar, ifall vi inte skulle träffas så snart igen.t tHvartgår du nu? Att begära ett godt råd af några som älska mig och som känske: oroa sig öfver min långa frånvaro. De skola angifvå mig; var säker på det. Min kära flicka, det. gårialdrig, an att säga dem något om vårt möte i afton. De skola ej göra er något; ondt, min far. För min skull skola de bevara er hemlighet! Parslow är en: af.demis Ja — huru vet ni det, hur fick ni rätt på mig? Det är en lång historia, svaradeifadren: Först gick jag till Seymour: Street och sedan till West End; och det var alltsammans förgäfves, ty jag fick veta sedan: att han vår ogift och hade sin: blinda syster hos sig. Då kom jag att tänka på presten, och