Aftonbladet – 28 juni 1862, sida 2

Marius, som sjelf på morgonen samma dag blifvit uppvaktad med ett tiggarebref från sin granne, blef derigenom nyfiken att lära känna honom och fann lämpligt att kasta en blick i dennes familjförhållanden, derigenom att han begagnade sig af ett hål högt uppe på mellanväggen för att göra sina iakttagelser. Han såg den gamle herrn och hans dotter — hans hjertas länge saknade herrskarinna! — inträda och slösa välgerningar; han erfor grannens upptäckt och planen till det brott, som skulle begås på afionen. För att rädda sin älskade och hennes far, erbjöd sig ingen annan utväg än att underrätta närmaste poliskommissarie om hvad han hört; denne lofvade vara på platsen i rättan tid, lemnade den unge manneh två pistoler och bad honom genom ett skott tillkännagifva när den beväpnade maktens mellankomst var af nöden. Marius spejade nu åter på aftonen vid öppningen, såg den gamle, vördnadsvärde mannen, hans tillbeddas far, komma med penningar, såg och börde huru grannen plötsligt uppträdde helt annorlunda, fordrade mera penningar och far sig tillkänna såsom Thenardier, samt uru rummet småningom uppfyldes ar hemska skepnader. Den gamle herrn förhöll si hela tiden tyst och passiv; banditerna hö tade honom slutligen med döden. Marius skulle gerna, för att rädda honom, ha gifvit den öfverenskomna signalen; -men denne Thenardier var ju samma länge af honom eftersökta man, som vid Waterloo räddat hans fars lif och hvilken den döende fader rekommenderat till sonens synnerliga tacksamhet och understöd. Han kunde ej förmå sig till att göra denne man olycklig, och kanske hade det varit förbi med den gamlt herrn, om icke plötsligen poliskommiss rien, som fann tiden för lång och på eget bevåg inträngde uti huset, visat sig ki dörren. Banditerna blefvo af rättvisans handtlangare bundna, och den gamle herrd skulle just befrias ur sin förfärliga belägenhet, då man märkte att han hoppat ut ge