Aftonbladet – 27 juni 1862, sida 3

skapsttekottet häfva fill kurförsten inlemnat en misstrognds-sadress omet åen rya ministöro. (PT) I i I BLANDADE ÄMNEN Eesynnerlig Spogel. Bland de kuriositeter,, som förevisades under pariserterldsexpositionen ! år 1955, ömtalar man ef, hvilken vi ej förut sett någonstädes omnämnd. Den består af en mycket stor konkavspegel, hvilken åstadkommer, cn den besynnerligaste synvilla. Då man står nära intill spegeln och blickar in i densamma,j r man; blott en spöklik bild af sitt eget ansigte. Går man ett par fot längre bort ser mansitt ani sigte och hela sin persen, men denna gången? uppochnedvända. De flesta åskådare åtnöja sig med denna effekt och gå vidare. Om man likväl drager sig ännu längre tillbaka, ungefär 5j eller 6 steg, ser man sig sjelf, men utan att den ld man då ser synes komma ur spegeln: den yckes stå midt emellan denna och äskådaten. Åsynen af denna bild är nästan förfärande. Män med de starkaste nerver studsa ovilkorligen tillbaka, ty man kan ej för sig förklara synenutan att tänka på någonting öfvernaturligt. Om man lyfter sin käpp, kan man slå till sitt-andra je och se käppen gå rakt igenom kroppen på den skräckväckande figuren; hvilken på samma gång lyfter sin käpp mot en sjelf: Den person, som först lyckades förfärdiga en dylik spegel; bad alt få förevisa den för konung Ludvig den femtonde, ställde Hans Majestät på riktigt afstånd, bad honom draga sitt svärd och stöta till den gestalt han såg framför sig. Men då gestalten gjorde alldeles samma manöver och riktade sin värja mot konungens bröst, kastade denne sitt vapen ifrån sig och sprang sin väg: Konungen blef emellertid ursinnig öfver att ha visat sig rädd och ville aldrig mera höra talas om den olycklige spegelfabrikören. — En slafhistoria. Från Neworleans berättas iöljande rörande historia: En rik köpman hade gift sig med en kreolska, som medförde flera plantager jemte en talrik slafbefolkning i hemvift. land dessa slafvar fanns en mulattska, hvilken arbetade i husbondefolkets hus som syjue u. Hon hade en dotter på 7 år, ett täckt varn. Köpmannen, som blef intagen af barnets ovanliga skönhet, beslöt att befria det från det Lägg tillstånd, hvartill dess födsel hade dömt detsamrna. Han satte den lilla flickan i en pensionsanstalt i Norden för att låta henne få samma uppfostran som en fri född och förtd sin protåges härkomst. Flickan stannade till sitt 16:de år i institutet, der hon fick samma omsorgsfulla uppfostran som en förnäm kreolska. Hon sjelf hade der mycket snart glömt sin egentliga ställning och växte upp i den tron, att hon var dotter af en fri och rik entleman. Hennes förträffliga karakter tillvann henne hennes kamraters och lärarinnors kärlek, och med känslor af saknad såg man henne återvända med sin adoptivfader till södern. En ung Plahtageegara från Louisiana, som hade sett den vackra kreolskan i Filadelfia och fattat en liflig böjelse för henne, följde henne till Södern och ansn om hennes hand. Han fick ja, och bröllopsdagen blef bestämd. Vigseln var förbi, då den unga fruns moder kom in. i festsalen. Hennes barns lycka och skönhet bragte henne att glömma sin försigtighet, och i sitt hjertas glädje röjde hon hemligheten. Nan kan lätt tänka sig hvilken skandal denna upptäckt framkallade i ett land, der en fri mans förening med en slafvinna betraktas som vanärande: ur häftig än den unge mannens passion var, så förmådde den icke besegra hans fördomar, och sedan han hade. öfverhopat sin hustrus adoptivfader med de bittraste förebvråelser för hans uppförande, försökte han att medelst ett pistolskott beröfva sig lifvet. Men kulan tillfogade honom endast ett lätt sår, och han ilade bort för att fly från det hån, hvarom han var säker. Emellertid hade man fört den stackars unga flickan in iden rikt smyckade brudkammaren: Då man följande morgon uppsökte henne der, fann man henne död; hon hade intagit gift. All den omsorg, som anänts på hennes an och hennes själsförmögenheters utbildning, hade endast tjenat vill att beväpna henne emot sig sjelf. Den unge mannen har tillfrisknat från sin blessyr, men han tillbringar sitt lif i ensamhet och förtviflan. — Gnuldgrufverna på Vanoouvers ö. De un!errättelser som ingå om guldgrufvornas rikhalighet i det britiska Kolumbien, gränsa till det troliga. De sista meddelandena från-Vancouers ö äro isynnerhet öfverraskande. Grufvorna :sifva der vida mer än de gjort i Kalifornien .cH Australien: En guldgräfvare förtjenar ända 11 100 dollars och mången till och med 100 uns uld.-om dagen. En mängd ögonvittnen bestta, att guldet skyfflas upp (se ramasse ä pelle). ch likväl påstår man, att ännu rikare fält skola -.pptäckas. Guldet finnes i klumpar, och den sörsta klump man påträffat vägde 71 . Guldräfvarne äro-ännu ej många, men de skola roligen snart strömma dit från alla håll. Klisatet är förträffligt och lifsmedel af alla slag innas till öfverflöd. — Besynnerlig strid. En fransk resande, som ::ervände från Spanien och måste göra ett uppeväll omkring tre fjerdedels timme, i en by på Cyreneerna, under det att hästombyte kodde, svgagnade tillfället att fen en vandring på .ergen och beundra den herrliga utsigten öfver te nordspanska dalarne. Men huru förundrad ef han ej, när han högst på berget fick e ett tjog örnar, som sökte frånröfva ungefär ika många vargar en stackars ko, som förirrat sig vil dessa höga regioner och blifvit ett byte för lessa djur. Striden blef snart allmän och mycet häftig. Vargarne gjorde tappert motstånd, huru örnarna med sina väldiga klor refvo hela vöttstycken ur deras kroppar, och om de ett szonblick drogo sig tillbaka, anföllo de straxt ierpå åter så mycket ifrigare. Slutligen tycktes et dock, som om fåglarnes konungar skulle sesat. Största delen af vargarne fnsade bort, mader det att de, som blefvo liggande på valplatsen genom hela sitt utseende buro vitt wesbörd om, hvilken förfärlig andel de tagit i riden. Något, som förhöjde det intressanta i I-tta skådespel, hvilket kunde ha gjort en målares lycka, var, att det hela tiden ända från vörjan till slut bevistades af ett annat vildt djur, nemligen en ofantligt stor brun björn, som höll sig dold bakom ett framskjutande klippstycke. Der stod han såsom en lugn åskådare at tri rå at RN KRÖGARE TT ASAT I NT AE