Aftonbladet – 26 juni 1862, sida 2

Festen i Upsala för de återkomna Eöpenhamnsfararne. I Upsala gafs förliden lördagsafton en enkel tillställning för att helsa de Köpevhamnsiarare som dit återvände välkomna hem. Festligheten, i hvilken professorer, borgare och ståndspersoner ej mindre än studenter deltogo, egde rum i Westmanlands nations iokal och var, säger Upsala-Posten, i ållsin ispråkslösa enkelhet en bland de mestlycade som derstädes. firals. Sällskapet vistades hela tiden i det gröna, under den -gladaste sinnesstänming. Helsningen till de återkomna framfördes at magister Edquist och besvarades af Upsalastudenternes ordförande under tåzet, docenten Odhner, som i ett lifligt föredrag skildrade de storartade erfarenheter färden inbringat, de varma sympatier de rönt blant . Danmarks studenter och folk, af hvilka oförstäldt lades i dagen förhoppningarne om ?en enhet mellan de nordiska folken såväl i yttre som inre afseende, i ord och handling, i kung och folk, i lif och död.? Docenten Engstrand framförde helsningen från Danmark, adjunkten Fries helsade från de orter inom fäderneslandet, der studenternas tåg under befolkningens deltagande och jubel gått fram och föreslog skålen för brölerna i Lund och vännerna i de svenska städer, student: rna under färden gästat. Kandidaten Gottman helsade från Norges ungdom och föreslog skålen för detnorska brödratolket. Talen mottogos med lifliga bifallsyttringar, och de föreslagna skäålarne jömdes under jublande hurrarop. Derefter framträdde professor Rydin och tackade för de framförda helsningarne i ett lysande föredrag, hvari han med historiens vittnesbörd och exempel från andra länder, särdeles England, ådagalade, huru, trots vilriga former, andan uträttar storverk, föreog en skål för en ädel anda och för delgarne i studentmötet såsom banerförare för denna anda. Sedan ordet derefter förklarats fritt och let glada skämtet fått rätt att träda till silan af allvaret, bragte studenten J. G. Schultz le återkomne studenterna en helsning från de hemmablifna i följande verser: Nå, ändtligen tog då vår saknad slut, Se, nu fick man lif i staden! Här har som i ett sorghus sett ut, Sen ut ifrån hamnen I laden. I 4staden af evig ungdom rent af Har lifvet slumrat som i en graf — Men, nu lefver lifvet ånyo; Ett riktigt triumftåg I måtten ha gjort Bland massor af olika fester! Och här till vår glädje och stolthet vi sport, Hur I varit så kärkomna gäster. Vi slukat af verser och tal och sänt der Tre Aftonblads-spalter hvar dag, om ej mer — Sen fingo vi tänka oss resten. Hvad saker I skådat, hvad städer och slott! Så vidtkringberesta I blifvit! Hur många trånande blickar I fått — (Jag tiger med dem, som I gifvit)! Den saken tyck:s ock vara klar, Att er färd från början till slutet var (Sit venia!) en fruntimmersvecka. När först I kommit på villande haf, Vi fruktade ett och annat. Neptun tyckes ej vara skandinav — Han. måtte ha väsnats förbannadt! ROST NEDEIKOET I