Aftonbladet – 26 juni 1862, sida 2

vanligt och något nedslagen, hvilket naturligtvis ledde till några frågor om hennes helsa, och sedan — sedan råkade hans vördighet pastor Jacob Parslow att i ett obevakadt ögonblick framställa en formlig anhållan om lilla Marys hand och hjerta, hvarpå han erhöll ett jakande svar, afgifvetunder stark rodnad och mycken hjertklappning. eSåledes skola vi fyra ändå inteskiljas åt, sade mr Parslow, då mrs Wessinger och Bessy efter en stund inträdde och han till den sednares stora förvåning berättade sin lycka, ty vi skola alltid behöfva mrs Wessingers hjelp i hushållet äfven på landet, och Bessy är väl inte för stolt att vistas hos sin kusin tills vi hinna söka upp en god make åt henne. ij Bessy tackade honom hjertligt, och hennes tgon fylldes af tårar vid tanken på de vänner som omgåfvo henne och som alla varit så goda emot henne. Hon gladde sig åt att ej behöfva skiljas från dem och glömde att hela hennes lif bestått af oupphörliga vexlingar och förändringar. ANDRA KAPITLET. sGammal kärlek rostar ej. Det var just jag :som först tänkte derpå,. Bessy, sade mrs Wessinger samma afton. Jag kan säga: det är mitt verk det här, ty det har gått alldeles som jag spådde första gången jag såg dem tillsammans. Det var således denna tanke som en gångåföjl er in och som ni ej ville omtala, mrs Wessinger? Ja, mitt barn; så var det. Jag sade genast till mig sjelf: de passa för hvarandra, och en vacker da skola de nog vara man och hustru. Hon talar och tänker all