Aftonbladet – 26 juni 1862, sida 2

gingo till etthundradefemtio pund — huru skulle han då kunnat erbjuda en hustru att dela sitt öde. Det hade aldrig gått för sig, såvida hon ej varit en klok och gudfruktig qvinna — just som Mary Davis. Ja, Mary Davis var verkligen en förträfflig qvinna och den enda han någonsin sett, som med sundt förstånd förenade en högst ovanlig förmåga at sjelfförsakelse. Hon var således både klok och godhjertad — hon skulle passa förträffligt till hustru åt en prest; hon skulle blifva honom både ett godt sällskap och en god hjelp. Och den förståndiga mrs Wessinger hade ju talat om att miss Davis en väcker dag skulle gifta sig, alldeles som om den enklaste och naturligaste sak i verlden. . Pestorn i S:t Owens lyckades ej särdeles väl med sina teologiska studier denna afton. Han lade undan både pennor och papper samt företog sig att vandra fram och tillbaka på golfvet, till stor förtret för sin värdinna, som i rummet under hans stördes i sin ljufva sömn. . Han kom emellertid till den slutsats, att det var dåraktigt att vidare tänka på hela saken, och gick till sängs, fast besluten att glömma den förståndiga mrs Wessingers besynnerliga yttranden. Detta beslut vidhöll han ätven följande dagen och gick efter frukosten till Mary Davis, endast för att tala om de hjelpbehöfvande, som han aftonen förit sagt sig skola uppgifva för henne. Mrs Wessinger var denna morgon mycket elsatt uppe i sitt enskilda rum och beje äfven Bessys hjelp och sällskap, så t mr Parslow fullkomligt ostörd hade tillfälle att samtala med Mary om sina fattigas framtid och om det förestående alskedet från alia gamla vänner. Dervid trodde han sig vargseblifva att Mary Davis var blekare än