Aftonbladet – 26 juni 1862, sida 2

Högst märkvärdigt. Om jag icke kände henne så väl, skulle jag nästan kunnat tro att hon druckit någon rusdryck i afton.4 Han vandrade långsamt de få steg, som vehöfdes för att komma till sin egen boning, och fortsatte sitt samtal med sig sjelf. Hon är dock en förståndig qvinna4, slu: tade han, Soch hon måste väl mena något med detta; hon brukar alltid hafva skäl för hvad hon gör eller säger. Sedan han kommit in i sitt rum och tändt lampan, satte han sig ned för att sammanskrifva sin predikan för nästa söndag, emedan han tyckte sig hafva god tid och emedan det i afton var ovanligt stilla och tyst i grannskapet. Papperet låg framför honom, han höll pennan i handen och ljuset föll klart på hans allvarliga, ädla ansigte, då han lutade sig framåt för att begynna sitt arbete. Knappt hade han dock skrifvit ett per rader förrän han lade bort pennan, säg sig omkring i det ensl:ga rummet och började ånyo eftertänka hvad mrs Wessinger egentligen ?menade? och hvad skäl? hon kunde hafva att yttra, det inte hvem som helst kan skiljas från sina vänner med sådant lugn?. Skulle hon dermed vilja antyda att han utan saknad lemnade dem? Inte för bitiida att gifta sig. Nej,ty han var ju inte långt ifrån fyratiotre år, men hvem skulle väl vilja hafva honom? Hvem skulle numera bry sig om honomveller hålla å mycket utaf honom? En gång, här han ung, hade han förälskat sig i en Dei var . och den edan förbi. De det var ej : n, ty kort derefter förskingrades hans fars rikedomar och han blef sjeif en stackars kaplan uti en fattig församling, der hans årliga inkomster knappast upp