Aftonbladet – 26 juni 1862, sida 2

mr RA rn re Ry AE a ed bal platsen, men hvars utbrott dock måhända är mindre nära än flera skriftställare förmoda. Fem hufvudpartier äro der i kamp, och under dessa röra sig i olika riktningar de talrika religiösa sekter, som utgöra en nsvnlig del at nationen. Rörelsen har en nt framåtskridande gång. Manifesterna, vädjandet till folket, förslagen till reorganisation och konstitution korsa hvarandra. Ordet börjar bli djerfvare, man talar högt, n konspirerar i skuggan, ungdomen och äfven armån är vunnen för revolutionen. Sådana äro de elementer som kejsar Alexander söker beherrska för att kunna påtrycka: dem en normal riktning. Han skulle vilja pånyttföda Ryssland med ordning och under iredens lugn samt föra landet i hamn, bevärjande de moln som skocka sig tillsarbmans. Men då revolutionens storm hviner, hvem förmår väl besvärja densamma? Det vilves dagar då folken liksom oceanerna uppröras ända från bottnen. Dessa mäktiga : er, dessa förfärliga utbrott, dessa omsörtningar, ledande till en ny jemvigt, ligga i tingens natur. Ett evigt lugn skulle ej ; annat än ett evigt stillastående. Framåtridandets lag rycker oss med sig. Man måste hvilket pris som helst marschera framåt. ssland vill ha tilibaka sin Zemskoysobow. denna nationalförsamling, som det egde i ordna tider och som det bibehöll ända till Alexis Romanows regering. Revolutions ndan uppenbarar sig under alla slacs former: rörelsen är på en gång politisk och social. ch menniskans värde börjar omsider inses 1 detta rike, hvilket såsom religiöst envälde r sin skickligt organiserade hierarki, sin neliga inqvisition, representerad af polisen. hvars tortyrinstrumenter äro knutpiskan och rygelkäppen — sin skärseld, som man kalir Kaukasus, och sitt helvete, som heter Siberien. Den välmenande Alexander har infordrat fatsrådets mening i frågan om kroppstraffens kaffande. Han skulle, iiall vi äro väl under tade, vilja i September månad utfärda en :kas härom, samma dag då ryska rikets. tusenåriga jubileum kommer att firas. En del af adeln och de liberala partierna upp: muntra honom afalla sina krafter till detta steg: men knoutpiskan har varma försvarare, i spetsen för hvilka, enligt våra korrespondenter. rkebiskop Philaretes ställt sig jemte den heliga synoden och byråkratiens stat, det tyska: partiet, hvilket, efter att alltifrån Peter I:s uid hafva gödt sig med Rysslands svett och blod, nu vill bibehålla det kungliga prerogativet att knuta och genomprygla landet från slägte till slägte. Striden varar änvu, och en af statsrådets ledamöter har i ämnet uttalat följande ord, om hvilkas fulla illförlitlighet man försäkrat oss. I närvarande tid, då man vid alla gränser utfärdar hemliga uppmaningar till uppror, då en fjerdedel af riket befinner sig i belägringstillstånd, skulle kroppsstraffens afskaffande ge signalen till en revolution?. Despotismens store öfversteprest kunde ej ha yttrat sig annorlunda. En af tyskhetens representanter, en af kejsarens adjutanter har ej blygts att i en militärisk tidskrift införa ett försvar för käppen, hvilken han betraktar säsom Rysslands försyn och armåns skyddsengel. Detta djerfva manifest, understödt af Petersburgs tyska agblad, har satt rågan på det tyska pariets impopularitet och framkallat en krafig protest af 106 officerare, under lifligt bifall i hela Ryssland, som för hvilket ris som helst vill frigöra från czarismen, d. v. s. det personliga och enväldiga styrelsesätret, från den tyska byråkratien, från prygelsystemet. Regeringen döljer ej för sig ställn ngens sådor. Hon kan ej gå tillbaka, och vågar 2j gå öppet framåt, at fruktan att innan kort se sig öfverramplad. Man påstår att czaren i anseende till dessa växande svårighe:er söker leda utåt nationens feberaktig: verksumhet. Han vill, säger man, på cn ång uppegga Rysslands fosterlandskänsla och dess religiösa fanatism, för att sedan illgodogöra sig den förslappning som allsid följer på en omäåttlig kraftansträngning. Och då han ej utan att framkalla en ofantig propaganda, som inom tre månaders tid skulle göra revolutionen mogen från Rhen ända till Ural, förmår åayo bilda en helig allians för att stämma det onda i sjelfva sällan, d. ä. det vestra och södra Europa, 33 vill han, påstår man, vända sig emot Orienten med biträde af en stormakt (Frank rike?), hvilken lärer såsom pris för en allians, bestämd att pånyttföda Orienten, ha ordrat vigtiga reformer till Polens förmån ;eh italienska konungarikets erkännande. Vi ha redan omnämnt de rykten, som varit i omlopp angående vissa åtgärder, som Petersburgerkabinettet redan skulle ha vidgit, afseende en snar intervention i Turet. 1 dag skrifver man till oss, att en kara afhemliga agenter, diplomatiska, kyrktiga och militära, blifvit afsänd till det Otomanniska rikets slaviska och grekiska pro vinser. Vi känna icke i hvad mån alla dessa uppJifter kunna ega grund. Vi äro till och ned böjda att anse dem öfverdrifna och så ida oriktiga, att man kunvat tillskrifva verkliga åtgärder en mening, som de icke haft. Härmed må nu förhålla sig huru som helst, visst är att händelser at stor vigt örberedas inom czarernas rike, hvilka somma att utöfva ett betydligt inflytande vå det öfriga Europa; ty under den nuvarande ställningen i vår verldsdel kan ej ett nl Oc EL db ng AES SET skata ra Högst märkvärdigt. Om jag icke kände 4 PE 4