Aftonbladet – 25 juni 1862, sida 2

En vacker dag inträffade äfven något som oförväntadt bidrog till denna tankes vidare utveckling. Mary Davis, mrs Wessinger samt Bessy suto en af on, efter slutad bibelläsning, tilleammans i det lilla förmaket som utgjorde det förnämsta rummet i de:as våning, då mr Parslow temligen sent anlände. Ursäkta, mina damer, sade han, att jag stör er så sent, men jag medför goda nyhe: ter. Och goda nyheter äro alltid välkomna, sade mrs Wessinger. Goda — ja, till en viss grad äro de,goda, ehuru jag dock ej är så glad och tack: sam derför som jag borde vara4, sade mr Parslow, sedan han satt sig ned och med en viss oro knäppte upp och igen sina handskar, det tycks-som om det fordrades bre mycket för att jag skulle vara nöjd... Här bjuder man mig ett litet godt pastorat — en af mina gamla akademikamrater uppsöker mig samt frågar om jag vill blifva prest i hans församling och säger att en liten nät: inkomst af fyra hundrade pund om året vän: tar på mig — och ändå är jag inte riktigt nöjd dermed. runtimmerna skyndade att lyckönska honom till denna framgång, ehuru kanske mer än ett ansigte mulnade vid tanken på att förlora honom. Jag vet icke, sade han, hvarför jag ej är fullkomligt nöjd med detta anbud; kanske att det kostar på mig attså hastigt nödgas lemna vårt fyramannaråd här, som np under två och ett halft år gjort mig så mycket nöje. Det blir dessutom svårt att lemna alla mina. gamla församlingsboer, som nu äro vana vid mig och som jag också är van vid — det blir verkligen svårt, ehuru jag nog vet att min efterträdare, hvem han än blir, säkert skall uppfylla sina pligter bättre än jag har gjort. . Men jag kommer i allu fall att sakna S:t Owens. 4Ja, och alla de gamla vännerna der, hojpas iag4, inföll mrs Wessinger,