Aftonbladet – 23 juni 1862, sida 2

någonsin fröjda ditt hjerta och lätta ditt arbete, eller göra ditt hem till hvad det borde vara. Och när jag tänker på den framtid jag en gång anade för Så : XOh, tala ej derom!4 Hugos läppar darrade vid dessa få ord. Du skall blifva... ; Stephen, återtog Hugo, ?du plågar dig onödigtvis genom att oroa dig öfver en framtid som vi dock ej veta något om. Hvarför kan du ej tro att jag skall kunna vara lycklig på mitt sätt, utan att blifva hvarken förtviflad, nedslagen eller menniskohatare, kunna vara lugn och lycklig, med förtroende till mig sjelf — det skall ej svika mig åtminstone — och nöjd med min lott. Det skall kanske vara dig en tröst att veta huru, sedan den första smärtan är förbi, mitt hjertas sår läkes med hvarje dag och huru jag vinner alltmera framgång — man behandlar mig numera med mycken aktning öfverallt, och mina arbeten väcka alltmera uppseende — jag skall göra mig ett namn, jag skall blifva ryktbar och jag skall glömma henne. — Hon är lika olycklig som du — derpå tänker du ej, svarade brodern. Det skall ej räcka så länge — det lipger i qvinnans natur att snart förgäta sina sorger, om det kan kallas sorg att blifva befriad från en förbindelse som blott kunde anses som en boja. . Dessutom, broder, hafva vi ej nu annat att säga hvarandra? Dörren gick upp vid dessa ord och Luey smög sig blek och darrande fram till sängen och knäföll gråtande medan Stephen sagta lade armen om hennes hals. Du skall nu taga min plats hos vår stackars blinda syster, Hugo; du får ej låta henne alltför mycket sakna mig. Jag skall göra mitt bästa. Jag skulle önska att jag, kunde lemna