Aftonbladet – 21 juni 1862, sida 2

ELISABETH CALYVERTON ). De båda vännernas återseende var i många afseenden smärtsamt, ty utom det, att de visste detta vara sista gången på denna sidan grafven som de möttes, tillkommo äfven många bittrs och sorgliga minnen af det förflutna: Båda voro förstämda, ty de hade mycket att säga och mycket att dölja för hvarandra; den ena ville ej smärta den andra genom att upprepa sina lidanden, och Hugos namn var ett för båda svårt och ömtåligt ämne. Stephen anklagade sig såsom orsaken till den blekhet som spridt sig öfver Bessys blomstrande anlete, ty det var ju hans obetänksamma ord som skilt henne och Hugo åt. 4Jag hoppas, Bessy, att du tillgitvit mig allt hvad jag har att förebrå mig emot dig; sade han, sedan de en stund samialat om andra angelägenheter. 4Du har ingenting att förebrå dig, Ste-! phen, svarade hon, och jag har ingenting att förlåta; du har alltid varit mig en kär och dyrbar vän, och jag har dig att tacka för m ngen glad stund I mitt eljest glädjelösa lif. Du är bra go som säger så? ?Jag säger detta af, uppriktigaste hjerta — tviflar du derpå? i Nej — icke nu.4 Derefter tillade han: År du nöjd med att vistas. hos miss Davis 24 Hon gör allt hvad i hennes förmåga står ) Se A. B. nr 67, 68, 70—72, 74—19, 81-83, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104—106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—122 och 124—128, 130-133, 135 och 139.