Aftonbladet – 21 juni 1862, sida 2

Farväl, farväl; Gud välsigne dig, dyraste Bessyl4 Hon böjde sig ned och kysste honom sagta på pannan samt lemnade sedan rummet, utan ye se sig om, utan att våga möta de oroliga blickar som följde henne. Dörren tillslöts efter henne — Bessy Calvertön och Stephen Speckland återsågo hvarandra aldrig: SJUNDE KAPITLET. sAlitid ika obevekilg?: Hans vördighet, pastor Jacob Parslow lät icke säga sig två gånger att man vid Seymour Street behöfde honom. Hans verksamhet inskränkte sig ej inom S:t Owens lilla föfsatbling; och hans kristliga kärlek visste ej af några gränsef. 5; Redan följande dag och dagen derefter besökte Kan. Stephen Speckland, och så snart han kunde förskaffa sig enledig stund återkom han. ; Han sparade hvarken tid eller möda för att meddela kunskaper om de sanningar, hvilka Stephen mer än en gån sökt och trött sig finnar Af-ett böjligt oc mildt sinnelag och längtande efter tröst och stöd, empttog han mtd glädje den vördige mannen bekräftelse på de åsigter som han tvekat att antaga, endast af fruktan att det redan var för sent att vända om på den bana han i så många år med lätt bjerta vandrat. Han var tacksam för mr Parslows. besök, hvilka han. snart började motse med lifligt intresse och hjertlig längtan. 4Ni måste vara mycket lycklig, mr ParsjowX, sade han en dag, som är så aktad och älskad af alla. Jag är så lycklig, ungefär som de flesta indra menniskor, efter hvad jag trorX, svaade pastorn; jag har väl ibland mina små edsamheter och motgångar, och jag ser