Aftonbladet – 20 juni 1862, sida 2

ag I Feunescn på nans vat, Nvarl Nan RClan blef uppdragen och förd i land. — De omkomna svenskarne voro Olaus Larsson, Lars Andreasson, Olaus Andersson, Carl Andreasson, Bern (?) Larsson samt en son till Olaus Larsson. — Handelstidningens korrespondent från berldsexpositionen ställer följande uppmaning ill de svenska utställarne: Innan jag slutar bör jag framställa en erinran, som ligger härvarande svenskar, hvilka hafva något att beställa med expositionen, mycket om hjertat. Våra utstälare hafva till stor del försummat att beledsaga sina artiklar med bestämda priser. Deraf har händt, att då en artikel, som kunnat säljas genast vid upptagningen, när han först fallit i ögat och haft nyhetens behag, sedermera fått stå osåld. Detsamma lärer varit förhållandet i Paris, hvarom kommissarierna för den expositionen borde hafva egt kunskap. Men många af våra exponenter halva förgäfves erhållit upprepade påminnelser härom. Andra hafva begått det felet att utsätta sina priser alltför höga, hvarmed de icke blott skadat sig sjelfva, utan framställt vår industri i en falsk daoer. Här säges af flera, som känna förhållandena, att om priserna varit genast utsatta, så hade största delen af de utaf våra artiklar, som varit uppställda, redan varit sålda och kanske äfven reqvisitioner gjorda. Så ville i går en engelsman köpa en af våra elädar, men — det fanns intet pris. Sammalunda med flera artiklar. Nu har det händt att man får frakta dem åter, hvilket är i många hänseenden förargligt. Bättre är till och med att sälja dem med förlust, ty den har en fabrikant eller handtverkare ersatt dermed, att han haft hedern få sälja en tillverkning på denna ofantliga fäflingsbana. Men skicka, under alla förhållanden, ofördröjligen hit prisuppgifterna!? —— — Östgötha Correspondenten uttalar sig i sednaste nummer rörande den ryska Pultavafesten och finner i likhet med den åsigt vi derom uttalat, att denna demonstration från ryska sidan icke bör framkalla någon sorgefest i Sverge, emedan vi icke ha någon anledning att sörja, men väl ett ädelt och värdigt uttalande af nationella känslor och tänkesätt, en fest, som innebär ett vittnesbörd derom, att svenska folket lefver och icke känner sig böjdt att kläda sig i säck och asko, då ryssarne jubla;-utan med mod, tillförsigt och hopp blickar mot framtiden. Östgötha Correspondenten yttrar i afszende på den tillämnade festen i Sverge följande: Vi tro ock, att Sverge bör upptaga den, men på ett sätt, som är värdigt en fri och stolt nation, neml. icke blott såsom en erinran af fordna, lidna nederlag, utan äfven med nationel tillförsigt till hvad vi nu äro, samt med förtroendefull förhoppning till vår framtid. Man har föreslagit en allmän sorgefest i FÖRR såsom ett motstycke till segerfesten i Ryssland. Festen 4 nes oss icke dermed vara rigtigt betecknad. En sorgefest vore ett direkt eller åtminstone indirekt erkännande af Ryssland, som skulle kunna förlama mångens mod och kraft. Den nationella sjelfkänslan måste alltid motsätta sig det. Festen bör under alla händelser vara en sjelfständighetsfest. Om något land eger stora segerrika bedrifter att fira, så är det Sverge. Må vi då ock samla minnet af dem omkring den 8 Juli och derjemte de fosterländska förhoppningar om fortfarande och framtida ärorik sjelfständighet och segerbringande utveckling, hvilka numera så kraftigt inspirera hela landet. Vår konung — må vi öppet erkänna det — ingifver ett förtronde, icke allenast glädjande i rent kostitutionelt hänseende, utan äfven i militäriskt, tillföljd waraf vi med mera stolthet, än på många tiler, nu kunna blicka kommande dagar till möes. Om Pnltavaslaget var på sin tid en vigtig vändpunkt i vår historia, äro ock de ideer, den patriotism och den nationalhänförelse, som nu ifva det: svenska folkets bröst, en vigtig histoisk vändpunkt för vår tid. En allmän nationel fest, årligt återkommande å Pultavadagen, hvarvid minnena af fordna rofulla tiders storhet och framtida ej mindre egerrika utsigter likasom stämde möte vid och mkring vårt lands egentligen både första och törsta sorge-trna, skulle alltid på ett lefvande ätt elektrisera den fosterländska sinnesstämninen, elda nationalandan, underhålla sjelfständig1etskänslan samt friska upp hugkomsten af alla rån Ryssland, i despotismens namn mot oss utörda eröfringssnikna oförrätter. En sådan fest alla vi en sjelfständighetsfest — ett värdigt svar å Rysslands jubel öfver vårt Pultavanederlag — tt ridderligt upptagande af den från czarernas rinterpalats mot oss utkastade handsken. Skarpskyttekårerna, denna nya organisation, om man med allt skäl kan betrakta såsom utrycket af det svenska folkets vackraste natioella ingifvelse, anse vi företrädesvis sjelfskrifne utt träda i spetsen för en sådan fest. Skarpkyttekårerna skulle derigerom manifestera sin nre lefvande anda och betydelse, skulle på en ång intaga en plats, motsvarande landets fri kaste och kraftigaste tänkesätt, blifva en af de väfkrafter, som i icke ringa mån måste förutättas för att — i god fosterländsk riktning — ända ett blad i vår historia samt sålunda biIraga till att åt fäderneslandet förvärfva en vida törre europeisk betydelse än hvad det egt — lt ifrån Pultavaslaget. — Det s. k. dragonstallet vid högvakten . slottets yttre borgård har vid å slottets byggadskontor hållen auktion blifvit försåld till grossandlaren Robert Wahlström för 153 rdr rmt med kyldighet för honom att hafva låtit nedrifva detamma inom en månad, Rifningen har i dag åbörjats, och lärer sedermera å platsen en prydg byggnad komma att js