Aftonbladet – 19 juni 1862, sida 2

Jag vill ej mera tala om henneX, svarade brodern. Jag skall ej heller återupptaga detta ämne, sade Stephen, men det är ledsamt att ej kunna företaga sig något, och det skulle roa mig att tala litet om vår glada barndom och ungdom, Hugo.4 Det var för Hugos egen skull som han föreslo detta samtalsämne, och den flitige arbetaren lade genast: bort etsnälen och satte sig vid brodrens sida, utan att dock ana att an dermed understödde dennes afsigt alt förjaga det obehagliga intryck som deras föregående ömsesidiga förtroenden med: fört. Och då Lucy sedermera, kom: ned, fann hon bröderna lifligt och med: värma fan många och glada baridomsmin nen ur det förflutnas skattkammäåre: Tiden tycktes efter denna dag gå hastiare, ehuru Stephens svaghet tilltog, och ugo hade indie tid än någonsin att öfverlemna sig åt sina dystra tankar. Påföljande vecka anlände de gamla föräldrarne, och en dag efter deras ankomst sade Stephen till brodern: Nu skulle jag vilja se henne! Skall detta återseende räcka länge? Nej. I morgon skall hon efterskickas, och i morgon — skall jag vara borta hela daSen. Hugo höll ord, och följande dag befann sig Bessy — rörd af de få af Stephen dikterade ord som han tillskrifvit hennes — allena med den sjuke, nästan döende brolern till honom, som hon en gång trodde sig skola kalla sin make, och som nu vanIrade vida omkring i den stora staden, för utt vara så långt som möjligt från hemmet. j (Forts. följer.)