Aftonbladet – 19 juni 1862, sida 2

SFörsök ej att bedraga mig — du lider djupt. Jag? Tror du att jag, som sett dig i så många år, ej skulle kunna läsa i dina: blickar att du är sjelf fienden till ditt lugn, att du ännu tänker på och oroar dig öfver .. 4Inbillning inbillning, -Stevie4, afbröt Hugo otåligt; du kan vara öfvertygad om att jag försonat mig med mitt öde och att jag hvarje dag med mera lugn finner mig deri. Låt oss antaga att jag en gång tecknade ett skönt landskap på hoppets skimrande grund och att den taflan nu är borta — det gör ju ingenting, dårskaper begå vi alla, mina komma litet sednare på lifvets stig än andras — det var alltsammans. Men Bessy ... Stephen, afbröt Hugo ännu en gång, Sjag vill ej höra detta namn en gång till. jag ber dig, skona mig. Jag kan ej höra det, ej ens från dina läppar, ehuru jag i allt annat anser dina önskningar heliga och vill lyda dem.4 cHalc Hugo skyndade att fästa några vilkor vid detta löfte. Så vidt det är möjligt för min sträfva natur att foga sig derefter, tillade han. 4Du skulle väl ej vilja att jag lofvade göra någut som jag skulle behöfva rodna för, såsom barnsligt eller svagt? CN2j, men jag måste se henne ännu en gång — den sista! Det har jag fast beslutit, och om du nekar henne att komma hit — du är herre i ditt hus — nåväl, så finnes det väl alltid någon plats der man kan få dö i fred.4 Här är rum för oss båda — men — men hon och jag böra aldrig återse hvarandra; du inser ju det!4