Aftonbladet – 14 juni 1862, sida 2

ELISABETH CALVERTON?). SJetTTE KAPITLET. I Det sista afskedet. Då Bessy kom hem giek hon genast up på sitt ruin och stängde sin dörr i dubbelt lås, hon villesvara ensam med sin smärta. Så långt något menskligt öga kunnat se hade: hon burit denna pröfning med mycken sinnesstyrka, men nu då ingen forskande blick följde henne, nu gaf hon vika. för det hårda slaget; ty det var hårdt och Bittert att ej kunna dölja för sig den sanningen; aft just då hennes kärlek till Hugo BSpeckland var som varmast och djupast, just då stötte han henne bort i sn sjelfviska obeveklighet, kallt och känslolöst, och krossade hennes hjerta utan barmhertighet, utan medlidande. Han hade säkert aldrig älskat henne uppriktigt, ty då borde han handlat annorlunda; nåväl, hon skulle uppfylla hans önskan, hon skulle fylla sitt hjerta och sina tankar med andra bilder, hon skulle glömma honom. Hön var ju också så ung — ej ännu nitton år — huru kunde hon väl någon gång tro att hon skulle passa till hustru åt en sådan m?n som Hugo Speckland? Han, som var så mycket äldre, så mycket allvarsammare? Det var en inbillning, och kärleken var hos honom blott en nyck, hvilken han, likt alla männer, efter en tid ledsnat vid. Hvarföre skulle hon lida mera deraf än han? Han hade ju tydligt låtit henne förstå att han skulle känna sig lyckligare heltallena i verlden, än förenad med den som svikit hans förtroende — äfven hon skulle vara lyckligate ensam, än med honom; hon skulle sf: torka de brännande tårarne, hon skulle bära 8) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104-106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—12 och 124-128 och 130—133,