Maskinafdelningen på verldsexposiid tionen. Härom skrifver en korrespondent till Göteborgs Handelstidning: På det svenska lynnet hafva de nya uppfinningarne, särdeles på mekanikens område, städse utöfvat en stark dragningskraft. Undra således ej på att jag användt en betydlig del af min tid åt denna afdelning af expositionen, oaktadt jag ej är en man af facket. Det är i det stora vestra annexet alla med ångkraft rörliga maskiner äro utställda. Om dimensionerna af detta med lag täckta annex torde man göra sig någon öreställning, när man erfar, att här stå uppställda hundratals maskiner, af hvilka ång maskiner af flera hundra hästars kraft (en af de engelska ångmaskinerna lärer vara beräknad till 2000 hästkratter), 2 vattenuppfordringsverk, som gifva ordentliga vattenfall, en fullständig sockerraffinaderiapparat, som sannolikt skulle genomgå tre våningar af en stor byggnad, flera bomullsspinnerier, m. m. Det är i fösta rummet de engelska maskinerierna, som här imponera genom sin ofantliga kraft och det utomordentligt fulländade, vackra arbetet (sockerraffinadapparaten, blänkande med sina stora kopparångkittlar m. m. är dock från Frankrike). Några mer aktningsbjudande bilder af engelsk soliditet, samvetsgrannhet och rikedom kunna ej framställas. De öfriga nationernas arbeten hafva mindre dimensioner och äro antingen mera råa eller mera fernissade, för att dölja arbetets mindre fulländning. Dock dritves denna sednare dygd visserligen af England till någon ytterli, het. Så finner man en Fowlers ångplog, kolossal till dimensioner, finpolerad som en rakknif, ehuru tydligt är att detta skett för lyx mera än för gagnet. Ett godt intryck ger det likväl, och hvarföre kan man ej vara mån om detta, då det ej kostar mycken möda? Ja, hvarföre kan man ej göra sig litet besvär der för? Åtminstone är det alldeles nödvändigt att det göra, när man vill täfla på en verlds exposition. Den arbetande mannen gör orät: i att gå med fina kläder i sitt arbete, men vill han träda in i salongen, så bör han tvätta och kläda sig så väl som möjligt. Det finnes de, som i detta fall sammanblanda fåfänglighet med oanständighet, sät tande likasom sin ära uti att presentera ett visst rått yttre, såsom varande bevis på red barhet och flärdlöshet. Men deri ligger i sjelfva verket ett lika stort misstag som i den motsatta uppfattningen: att underkänna det inre värdet för den råa ytans skull. Jag befarar, att det sednare misstaget förekommit mer än en gång vid denna exposition; åtminstone har jag hört sägas, att et: och annat svenskt redskap blifvit mindre beaktadt än det förtjenat, derföre att det resenterat ett rått yttre; detsamma tord: blifva händelsen med en af våra vagnar hvars utmärkta fjedrar allmänt prisas, men der jernarbetet är opoleradt och rostigt. Man må klaga öfver att ett sådant omdöme är orättvist, men bättre är att polera sitt jern, eller borsta sin hatt, så att de se snygg: ut. Har man kunnat åstadkomma arbete! odt i öfrigt, så kan man sannerligen också komma öfver återstoden: fulländningen appretyren. land de för min uppfattning intressanta: ste saker i maskin-departementet har varit. Bonellis Telegraf-apparat, om hvilken vackr AR förut varit skrifveti våra tidning:: elegrammet uppsätter med boktrycktri stilar i en rad... Denna stilrad nedsättes på en jernplatta nedanför telegrafbjulet oci skjutes när telegraferingen, börjar, långsam: derunder. Telegrammet framträder. sedermera vid den andra stationen uppå en påp: persremsa i alldeles samma stilar. Hemlight ten ligger deri, attistället för en telegrafni som med vissa mellanrum ristar sina stre: ipapperet. (det telegrafiska alfabetet), äro här 7 å 10. fina telegrafnålar samman -slällda i bredd, hvilka med hvar sin trå: äro sammanfogade med motsvarande ante nålar i den andra stationens apparat. Nå en eller flera af dessa nålar vidröra de upphöjda typen, uppstår der en strömnin; till de korresponderande nålarne, som räc ker så lång tid som den första nålen behöft att passera upphöjningen. Denna strömning lemnar åt det preparerade papperet et fint, mörkt streck, och uppstå då, genor de olika. strecken, alldeles samma bokstä! ver som de upphöjda typerna framställt. Den stora fördelen häraf ligger icke blot i den ökade skyndsamheten — Bonellis ap parat lemnar c:a 4 gånger flera telegramme än den Morseska på 7 trådar — utan, hva: som är icke mindre vigtigt, uti en lång större säkerhet och precision. Detenda mis: tag, som här är möjligt, är vid telegram metsuppsättning, men det kan hvarje a sändare sjelf kontrollera, om han begär at få se korrekturet. En gång riktigt uppsat måste telegrammet riktigt framkomma. Iut vecklingen häraf ligger, såsom hr Bonel redan försökt, att telegrafera med bestän d signaturer. Om en man vill hafva sin ege: RO JR REAL Ön RR AA a 2 NESTONNENN vf: