Aftonbladet – 12 juni 1862, sida 3

insändaren vågar hoppas att om utgängen f motsvarar alla billiga anspråk, det allmänna intresset skall leda derbän, att vårt Jand kan: tillgodogöra sig en lika nyuig som behöflig uppinning, på samma gång som uppfinnaren derigenom sättes i tillfälle att fortsätta de snillrika; arbeten i denna väg, hvarmed han för närvarande är sysselsatt. Stockholm i Juni 1862. Telograftjonstomännsns framtid. Till redaktionen af Aftonbladet. Få äro väl de, hvilka egnat den minsta uppnärksamhet åt telegrafverkets gång,-som icke iro villige erkänna de verkligen stora förtjenster, hvilka verkets första ledare, general Akrell ch major Fahnehjelm, visat, för att denna in vättning — om hvars nödvändighet och välgöenhet för landet några motsatta åsigter numera ) finnas — måtte för allmänheten blifva så be1väm som möjlig. De mångsidiga och grundliga kunskaper, vilka A. i yogre år tillegnat sig, hafva här allit i god jord. på samma gång vi medgilva. :tt major Fabnehjelms, under vidsträckta resor. örvärfvade insigter, dem han med sin praktiska irmåga förstått att så ändamålsenligt tillämpa, ända honom till mycken heder. De åsigter, hvilka A. funnit gagneliga för letta verk, har han i allmänhet taget, för sin ilder, med ihärdighet bekämpat, fastän, vi bedaga det, mången god reform på högre ort nött alltför stora hinder, för att, vill allmänheens fördel, ännu kunnat genomföras. Men på samma gång vi erkänna det redan itförda, önska vi att stytelsens verksamhet ej ör snart förslappas. En sak, som hittills blifvit alltför mycket för:nmmad för att stillstigande kunna förbigås, är n pensionsinrättning för telegrafverkets tjenstenän, hvilket påkallande vi anse, att clegrat en ej gerna länge med likgiltighet kan ihöra. Då dessa tjenstemäns löner, genom nyligen skedd reglering, ehuruväl, i jemförelse med den rägna tjenstgöringen, bra knappa, likväl blifvit så pass förökade, att tanken på en någorlunda sorglös framtid är vorden möjlig, anse vi detta böra väcka styrelsens behjertande. A:t detta är vf skäl påkalladt vilja vi uti det följande, som hastigast, antyda. Då inom andra verk tjenstgöringen är af den beskaffenhet, att innehafvaren, vid tilltagande ilder och sjukdom, kan begagna sig af biträde. ir detta för en telegraftjensteman nästan omöjigt. Erfarenheten bar också visat, att synförsägan af telegraftjensten försvagas otroligt, och mången får sannolikt vid tidig ålder nog, al Ienna orsak, svårt att bestrida sin tjenst, då man vet, att skyndsammauste expedition här är villkorlig. Dessutom äro telegraftjenstemännen underkastade resor och lagningar på telegraflinierna — ofta med lifsfara — som vanligen förorsakas af sträng köld och bläst, hvilka resor icke så ringa bidraga att undergräfva deras helsa. Hvart skall nu en telegraftjensteman, utan pension, då krafterna, efter trägen och anstränsande mångårig tjenstgöring börjat aftaga, vända sig, för att finna utkomst? Hvarföre skall han så styfmoderligt behandlas? Han har ju också varit medlem af universitetet samt dessutomi för sitt inträde vid telegra verket varit underkastad examen, som åtminstone fullt ut motsvarar de lägre examina vid äniversitetet, hvilka dock vanligen medföra en tillräcklig bergning under mannaålderns dagar och en betryggad ålderdom. Sådan är händelsen med länsmannen och kronofogden, af hvilka dock ett stort antal alIrig tagit annan examen, än den så kallade kansliexamen, hvilken, som hvar och en vet, icke fordrar just stora insigter, då exempel före: kommit, att landshöfdingars favoritbetjenter, andra att förtiga, blifvit hugnade med förstnämnda befattningar. Inom postoch tullverket har icke heller i allmänhet så stora kunskapsmått tagits i anspråk, och om äfven, på sista tiden, någon skärpning för bemtida tjensters erhållande gjorts, sitter dock ännu mången i kunskapsväg ganska underhaltig person, som blifvit begåfvad med någon af nyssnämnda befattningar, med god utkomst för det närvarande och framtiden. Afven enskilda bolag hafva på sednare tider allvarligt börjat tänka på att betrygga sina tjen stemäns ålderdom mot nöd. Utan att vilja framställa något förslag, kunna vi dock, i sanmnanhang härmed, icke underlåta att framkasta en önskan, i hvilken, vi äro der: om öfvertygade, mången med oss instämmer. att en allmännare reform i pensionsväsendet snari måtte komma i gång, så att de många särskild ensionsinrättningarne, efter en ändamålsenlig :rund, blefvo nmansiagna, hvarigenom er nängd dyra förvaitningskostnader mm. m., hvilka wu uppsluka många fusen rdr årligen, kundel comma de pensionsbehötsande till gedo, Meni lena reform. så väl som mången annan all ä g, hvilken den liberala pressen — med att förskingra och begrafva deännv pfta rådande konservativa åsigterna och fördo rn 5 att få fram till mensklighetens e, får väl ännu, i Jikhe: årtionden innan den i ommer i verkstiällighet Vi hysa deck den förhoppnieg att, sedan ipplysningen, som aumera med je år syner öra jättesteg framåt, bunnit blifra allmänhar bredd, de många goda ändamål, för hvilki? ressen inom vårt land arbeiar. skola lättar nr dvalan, återfalla i den gamle i det allmänna bästa, hvatur der äfven säkrare ken utleta de välsigneiser vilka på samma gång tillskyndas individen. . Men, för att nu ilj ämnet, från hvilke i med. några reflexioner. alsikit, uppmana v; å det högsta telegrafstyrelsen at, utan förhande af tid, med allvar börja rangera för er ensionskassas bildande åt verkets tjenstemän. ir att i tid betrygga dem mot en nödställd å1erdom, under lhiviiken de annars synbarligen 0 hemfallne ; och vi anse det billigt och rätt t första F ekningen utgår derifrån. ix Då statsrådet Gripenstedt snart nog, af slående I At kta, måste inse och erkänna sitt misstag rö j nde sina hittills hyllade åsigter om telegraf4 rket, och telegrafportot för inländska koireondensen blifvit betydligt förändradt, tro vi I nä 3 knnna föratse, alt telegrafverket skall, oafoci dt större fördelar för allmänheten, lemna ett da betydligare årligt öfverskott Kn hittills. I Fd. Jam ne: E aker. Isök Am ade uteliggare, hvilka af) — pils och i dac instäldes