Aftonbladet – 12 juni 1862, sida 2

hon sagt att hon gjorde det. Han tycktes ej vilja antaga något dylikt, och den qvinliga stoltheten förbjöd henne att gifva en förklaring, som ingen begärde och som kanske skulle blifvit förkastad såsom osannolik. Får jag göra ännu en fråga? — det är den sista. Bessy svarade ej och han fortsatte: Jag skulle vilja veta hvarföre, då du, efter hvad du sjelf sade, trodde dig vara älskad af Stephen, hvarföre du då antog mig såsom din tillkommande make och bort kastade din ungdoms glädje och lycka på sådant sätt? Hvarföre skola vi längre dröja vid detta ämne? sade Bessy litet häftigt. Jag kan ej förlika dina handlingar och dina ord med hvarandra — jag skulle vilja veta skälet dertill innan vi skiljas. Stephen bad att jag skulle svara dig genast, och, för din framtida sällhets skull, svara ja. Han talade om... om . tDet är nog, Bessy, jag behöfver ej veta meraX, afbröt han; Söka ej smärtan af denra bekännelse genom att upprepa den. Jag förlåter honom det onda han åstadkommit enom sitt försök att befrämja min lycka. lan har alltid, varit tanklös, eljest skulle han förutsett följderna deraf och vetat att allt hvad som ej bygges på sanningens grund faller för den första vindpust till stoft. Detta var den enda förebråelse han gjorde henne, men det var döck en sådan, och han hade lofvat att skona henne derför. Men han tänkte ej derpå, ty ban kände blott sin egen bittra smärta och såg blott destormiga vågor som rullat tillsammans öfver den leende dalen och lemnat honom allena på klippans spets. De voro nu nära B:t Owens kyrka och